Category Archives: kollektivtrafik

Paris Subway Usability Hacks

In mid December I finally got the opportunity to visit the (in-)famous
French capital. Being the urban planning geek I am, I couldn’t help
noticing some interesting usability-improving signage and
installations in the Paris Métro:

Usability improvements

Numbered exits

Being one of the oldest metro systems of the world, with notoriously
labyrithic stations, this simplifies certainly helps finding your way
to your meeting point. My friends would often tell me to meet them at
exit number 2, or whatever. Unfortunately, the exits aren’t numbered
at street level, and you have to pass the turnstiles to see the
pictured exit map.

numbersmap.jpg

numberssigns.jpg

Without this feature, how do you make appointments at behemoth
stations like the Kottbusser Tor station in Berlin? (Of course, the
answer is simple in this example: You meet in front of Kaiser’s like
everyone else, but how are you supposed to know that when you’re new
to the city?)

Station Tracker

Though only featured on a limited number of trains, this is
a quick way for riders to get an overview of the upcoming stations,
while still being able to figure out if you have missed your stop.
This system is for example in use in the MF 77 and MF 2000 trains.

stationtracker.jpg

Platform screen-doors

Supposedly preventing suicides, the screen-doors are even more
important on well-used platforms during rush hour, to prevent
people from falling, being pushed or dropping things on the tracks. This also allows the
station to cater to an increasing amount of travellers without expensive expansions of the train platforms.

screendoors.jpg

Anti-Usability-features

Turnstiles

They make quite a horrible sight, and how utterly tasteless to post
advertising on the exit doors. As previously written on Betongelit
(in Swedish), turnstiles don’t necessarily reduce fare evasion. Though
arguably, removing turnstiles where they’ve existed for a long time
(not sure if this has ever been done), could probably cause a fare
evasion surge. Note that the turnstiles seem to be effective, even
against terrorism threats (those cheap bastards!), when it’s suitable to say so. Absence of turnstiles is rather the exception, and therefor
it’s hard to withdraw too many points for these.

Hardly any center platforms

For easier change of direction if necessary. The advantages of
centered train platforms are mentioned in this post, though
some of them are negated by the fact that only one line traffics
one set of tracks and platforms in the Paris Métro.

Anti-Usability verging on misantropy: Benches

When metro station seats are renewed, the benches are typically replaced by individual seats, so that ”someone cannot lie down or
occupy more than one” as one blogger so euphemistically put it. Now, I
have a hard time imagining that the need for a personal space is that
large in a country where the standard greeting, even for people you
meet for the first time, consists of kissing each other’s cheeks (try
scandinavian countries, perhaps).

Of course, this is the ”design” solution for the classical ”problem” of
homeless people trying to get somewhere to sleep instead of freezing
to death on the streets. An inhumane and technocratical solution to a
social problem, performed by concious- and spineless industrial designers,
making the nooks and crannies on the street level of the Centre Pompidou
seem like an explicit social statement made by Richard Rogers and
Renzo Piano at the time.

Author: Jonas Westin

1 kommentar

Filed under kollektivtrafik, tunnelbana

Berlin: Spärrar i tunnelbanan leder inte till färre plankare

Ok, egentligen är detta gammal skåpmat som jag skulle ha skrivit om för tre månader sedan, men som den twingly-opportunist jag är kunde jag inte låta bli när jag såg denna artikel fronta på DN:s hemsida.

Plankare i Berlin som vägrade betala sina böter hade hittills hamnat i domstol, och dessa var nu helt överhopade med den här sortens fall, om vilket de inte tyckte. I samband med detta dök olika förslag på hur man ska avlasta domstolarna. ”Ta bort domarnas ansvar när det gäller att driva in plankningsböter,” säger vissa. ”Inför spärrar i tunnelbanan,” säger andra. ”Helvete heller,” säger BVG, motsvarande Länstrafiken i förbundsstaten Berlin. Tidningen Tagesspiegel rapporterar om detta i början på juni. Läs näst sista stycket i den artikeln en gång till om du redan är färdig. Översättning:

Förslaget [om spärrar] får moteld från BVG. Berlins tunnelbana är inte anpassad för spärrar. Många stationer har ingångar som leder direkt från mitt i gatan ned till perrongen, och ofta finns det ytterligare hissar mellan trottoar och perrong. Enligt en taleskvinna från BVG är andelen plankare lika hög i städer med tunnelbanespärrar som i städer utan.

Hyr och häpna! Den stolta bastion inom plankarbekämpning och upprätthållande av lag och ordning vi känna som spärrar, eller ”tillgångsbegränsning” som den direkta tyska översättningen blir, fungerar alltså inte när det ligger i trafikorganisationens intresse att slippa bygga om alla stationer! Som undersökande bloggare måste jag förstås undersöka om detta trafikpolitiska sprängstoff kan undersökas närmare, och skickar ett mail till BVG:s pressavdelning:

Ärade Herr Westin! Det uttalande Ni citerar härstammar från uppgifter från de företag som ingår i UITP (Union Internationale des Transports Publics). I den mån detta baserar sig på undersökningar, handlar det i regel om av affärsmässiga skäl ej offentliga uppgifter. Medan jag ej kan hjälpa Er vidare med Er förfrågan, för jag ändå gärna Ert ”beröm” av vår hållning i frågan i till protokollet.

Fan. Hade gärna sett en snygg rapport i PDF-format med omslag som en kommunslogan och kontaktadresser på flera språk, där fransmännen och britterna käbblats i veckor om vems adress som ska stå först. Istället får jag nöja mig med att posta en skärmdump på min mailkonversation med BVG, och länka till UITP:s rapport Human factors reduce aggression and fare evasion, där uttalandet återupprepas i förbifarten på sidan 32, sista stycket i första spalten. Hoppas någon tror mig ändå.

Av: Jonas Westin

8 kommentarer

Filed under Berlin, kollektivtrafik, Stockholm, The creative class, tunnelbana

Buss ovanpå trafiken

I allt snack om spårtaxi, tunnelbana och spårvagn kommer en riktigt orginell idé från Kina: Att låta kollektivtrafiken åka ovanpå trafiken!

Projektet, som ska byggas av något som kallas ”Shenzen Hashi Future Parking Equipment”, är sjukt svårt att hitta någon riktig förstahandsinformation om. Det ligger nära till hands att tänka att detta är ännu en eko-bluff från Kinas håll, precis som Dongtan Eco City. Men om kineserna inte tänker bygga det själva – varför inte bygga det här?

Kostnaden uppges till 500 miljoner yuan, det blir lite mer i svenska kronor. Vad som ingår där har jag tyvärr inte kunnat hitta, men jag antar att lite räls och några bussar ligger med i paketet. Några referenskostnader kan vara bra att ha: Förbifart stockholm: 28 miljarder, Bottniabanan 13,2 miljarder Spårvagn Rosengård – Innersta’n (Malmö): 1,6 miljarder kronor.

Är det någon som vet mer om det här projektet, eller vad ni tror om att implementera det i Sverige – skriv! Det var här jag läste om bussen först, btw.

av: Karl Westin

1 kommentar

Filed under Beijing, Förbifart Stockholm, hållbar utveckling, kollektivtrafik, spårvagn, teknik

Personflyg non grata

Resebolaget Ving har en ny reklamslogan:

”Kollektivtrafik har precis fått en helt ny innebörd.”

Anledningen är att Ving har ”non stop-flyg” Arlanda – Aruba. Jag vet inte ens var Aruba ligger; jag vet inte hur viktigt det är för Aruba att det flyger människor från Arlanda för 8 500 kr just 4 december. (Det var detta datum priset avsåg, säger en väldigt liten fotnot i annonsens nedre, vänstra kant.)  Poängen är att Ving – antagligen utan att ana det – med sin slogan ger sig in i debatten om vad som får kallas kollektivtrafik. Och även om det inte är billigt, så används flyget för resor till arbetet, för såväl veckopendlare som dagspendlare. Men vem kallar flyg för kollektivtrafik?

Svensk Kollektivtrafik är en organisation som samlar i princip alla branschens aktörer utom, just det, flyget. (Till och med företaget Flygtaxi är en associerad medlem, vilket gör det hela lite komiskt.) Framgångsrika regioner så som Öresund och Stockholm är ju extremt beroende av sina storflygplatser Kastrup respektive Arlanda, allt hållbart landresande till trots. Just Arlanda Airport (sic!) kallar flyget ”den globala kollektivtrafiken” i en egen annons, som också säger att flygplatsen ”…knyter ihop den regionala kollektivtrafiken med flyget som utgör den globala kollektivtrafiken”.

Lustigt nog finns denna annons i Svensk Kollektivtrafiks annonsbilaga Morgondagens resande, där man bland annat presenterar arbetet med att fördubbla kollektivtrafiken (färdmedelsandelen) till 2020. Att räkna med flygtrafikens resor skulle vara ett steg på vägen.

Av: David Lindelöw

Lämna en kommentar

Filed under flyg, kollektivtrafik, pendling

Restid 1: Slaget om Lessebo

richard-blogg

Sveriges Richard Florida finns faktiskt och hon verkar i Jönköping. För mig som kommer därifrån är det lite svårt att tro att det är där som det svenska creative class-HQ:t ligger. Denna Charlotta Mellanders forskning handlar dock om regional utveckling ur ett bredare perspektiv 0ch med tanke på stadens regionala potential (39 minuter till Göteborg med höghastighetståg på föreslagna Götalandsbanan och cirka 17 000 st centrallager) så, ja, okej då.

Från Jönköping går dock ännu inte några snabbtåg. I SVT:s utmärkta dokumentär om den svenska järnvägens framtid, som sändes ett tag sedan, utgjorde sträckan Jönköping-Alvesta (via Värnamo) exemplet som fick visa på tåglinjer som brottas med litet resande och bristande underhåll. I Alvesta stannar också Öresundståget, som går mellan Malmö/Helsingör och Kalmar. Ett sådant tåg var, med sin nästan ständiga högtrafik, det goda exemplet i dokumentären. På väg mot Kalmar stannar tåget bland annat i Växjö och Lessebo.

I dagens Sverige är det inte Floridas mantra teknik, talang och tolerans som representerar regional utveckling, det är tåg. I P1:s Plånboken var det nyligen ett längre reportage om pendling. Ett antal pendlare boende i Teckomatorp (som förbinds med regional tågtrafik till både Helsingborg, Lund och Malmö) intervjuades om sin vardag. En kvinna motiverade sitt bostadsval ungefär så här: ”Jag följde tåget från min arbetsplats till huspriserna blev tillräckligt låga.”

Om jag skulle få förverkliga en galen idé om samhällsplanering så skulle  jag kanske välja att förse en mindre tätort med en tåglinje som med täta avgångar förbinds med en närbelägen centralort. Hur attraktivt skulle Lessebo bli om det gick ett tåg till Växjö eller Kalmar var 5:e minut? Vad skulle hända med bostadspriserna? Talangen och toleransen?

Man skulle kunna arrangera en match om Lessebos framtida arbetstagare. I ena ringhörnan, Växjös kommunalråd, i den andra, Kalmars. Domare: Richard himself. Första pris: 5-minuterstrafik.

Av: David Lindelöw

Läs också: Introduktion till Richard Florida och regionförstoring på Betongelit.

8 kommentarer

Filed under järnväg, Jönköping, kollektivtrafik, pendling, regional planering, regionförstoring, samhällsplanering, tåg, The creative class

Ett fundament vid komparation

amount-of-space-muenster1

Den här bilden är prioritet 1a i klyschiga utredningar om trafikplanering – tillsammans med ett fordon som fotats i hög fart. Men till skillnad från de bagatelliserande och fullständigt meningslösa fartbilderna är ovanstående bild fruktansvärt viktig. Den presenterar förvisso något självklart, men som ofta tenderar att hamna i skymundan när trafikslag ska jämföras: Utrymmeskrav, beläggning och beläggningspotential. Tre osexiga ord med kolossala implikationer – det sistnämnda ordet är dessutom en bubblare/pre-buzz i trafiksammanhang.

Bildens huvudbudskap är att det krävs väldigt många bilar, som tar väldigt mycket plats, för att transportera det genomsnittliga antalet 1,2 personer per bil (beläggningsgrad) i, det här fallet, den tyska staden Münster. Utrymmeskrav och beläggning för buss (cirka 25 st/fordon på bilden) och cykel (förhoppningsvis 1 st/fordon) är än mer självförklarande. I regioner med framgångsrik kollektivtrafik blir beläggningspotentialen också självförklarande – och i en överfull buss borde också energiåtgången per passagerare eller personkilometer bli väldigt låg.

Denna slutsats har Skånetrafiken också dragit i nyligen genomförd studie, fast de verkar inte se slutsatsen som så självklar:
”En resa med Skånetrafiken ger faktiskt lägre koldioxidutsläpp än en resa med miljöbil [per personkilometer], säger Kristina Christensson, Skånetrafikens miljösamordnare.”

En resa med Skånetrafiken är faktiskt miljövänligare än motsvarande resa med miljöbil. Ska man bli överraskad? Ska man bli glad? Det lilla f-ordet har här en närmast kontraproduktiv effekt. Kollektivtrafiken ska inte behöva hävda sig på det här sättet. Om man väger in beläggningspotentialen blir utsläppsdiskussionen närmast trivial.

När jag jämför kollektivtrafik med bil vill jag jämföra artskillnader, inte gradskillnader. Normativt ja, men ack så progressivt.

Av: David Lindelöw

(Jag vet tyvärr inte vad Skånetrafiken har räknat med för medelbeläggning. Man brukar räkna med 12 st per buss (dvs. 20 procent), vilket Skånetrafiken ibland också verkar göra. Är det inte högre i Skåne?)

5 kommentarer

Filed under buss, hållbar utveckling, kollektivtrafik, miljöbilar, Skåne

På spåret/av banan

Inte helt oväntat så bromsar spårvagn sämre än buss. Detta är en nackdel för spårvagnarna som också har blivit en del av dess trafikmässiga fördel. Eftersom man inte kan väja för hinder har planeringen ofta gett spårvagnen eget utrymme. Detta medans bussarna slåss med den övriga trafiken. Eftersom spåren inte kan läggas så tvärt som en buss kan vända har man fått ta mer hänsyn till spårtrafiken i planeringen. Den planeras före, den får en genare sträckning, den får förtur i trafiksystemen.

Men även, detta är inte bara praxis. Även lagstadgat finns detta. Trafikförordningens andra kapitel säger i stort att man ska lämna företräde för utryckningsfordon med larmanordning påslagen och för spårbunden trafik om inte spårvagnen har väjningsplikt (5§). Dessutom ska man iaktta god försiktighet när man korsar spår och hålla sådan hastighet så att man i god tid kan stanna, står det i 7§. Man ska alltså släppa fram spårvagnen.

Som ett led i att förbättra kollektivtrafiken kanske man skulle kunna lätta på detta strukturella förtryck mot icke spårbunden kollektivtrafik. Det som gäller för spårvagn borde också gälla för buss.

/Karl Rüter

5 kommentarer

Filed under infrastruktur, kollektivtrafik, livsmiljö, stadsplanering