Monthly Archives: februari 2010

Plast i stenstaden

Jag blev nyligen stående vid Lego-hyllan i en leksaksaffär och tänkte då tillbaka på de städer jag skapade sisådär 1993. Det vore synd att kalla dem funktionsblandade men det fanns i alla fall bostäder, restaurang och så klart en polisstation. För att skapa något djärvare hade man behövt gå utanför beskrivnings-boxen. Nu, 2010, konstaterar jag att Lego City-konceptet verkar ha smalnat av än mer. En Lego-stad av idag är en stad med de allra mest basala samhällsfunktionerna – polis, brandkår, hamn och järnvägsstation – men utan en livsmiljö där nyttjarna av dessa samhällsfunktioner kan bo och vistas.

En betydligt vanligare kritik mot moderna Legoprodukter är hur få varianter som de kan byggas om till. (Försök till exempel att konstruera den här varvskrissymbolen på ett annat sätt än beskrivningen föreskriver.) Knäckfrågan är hur barns kreativitet och uppfinningsförmåga förändras med ett mer stelbent Lego. Denna utveckling var tydlig redan tidigt på 90-talet, men i slutet av 00-talet borde denna debatt ha fått ett uppsving. De senaste årens stadsutveckling borde avspeglas i de leksaker som framtidens arkitekter och ingenjörer idag använder. Det behövs helt enkelt ett gentrifieringslego.

Nästa gång jag snubblar in på Fætter BR vill jag kunna köpa Lego i form av ett utblåst lägenhetshus, som enkelt kan byggas om till galleri och bostadsrätter. Sedan säljer jag mitt Lego-galleri på Tradera för det tredubbla inköpspriset.

Av: David Lindelöw

1 kommentar

Filed under arkitektur

Här Gårman?

Egentligen är det inte alls revolutionerande. Folk går på vägen, är därmed i vägen. Men vad krävdes för att vardagsfolket skulle återfå lite yta från bilsamhället? Några minusgrader och en del snö, samt en kommun (Göteborg) som prioriterar saltning/sandning för motorfordon snarare än för fotgängare.

(Järntoget ungefär)

Besökte Halmstad förra helgen. Där har de av okänd anledning låtit bli att salta och röja innerstadsgatorna, åtminstone annat än huvudlederna, vilket fick en klart dämpad effekt på bilismen. Istället hade de varit noga med att röja cykel- och gångbanor, med kompletterande grus.

Med det i tankarna skulle Göteborgs stad kunna prioritera de i numerärt överläge istället för de som tar mest plats. Sen spar man ju salt också. Eller kanske ännu bättre, fortsätt salta för bilismen så får vi andra större anledning att låna marken, ifall de inte kör så fort så man riskerar sitt liv på väg till jobbet. Det blir ju i någon mån en temporärt delad yta, förändrad markanvändning beroende på väder. Vägverket gör ju vinterväg där det är möjligt så varför skulle det inte fungera såhär också?

Slutligen så kan man iallafall poängtera att oavsett personlig inställning i frågan så fick man i Halmstad en utjämnande effekt (pga sin snöpolicy) trafikslagen emellan, medan man förstärkte ojämlikheterna i Göteborg.

//Karl Rüter

5 kommentarer

Filed under bilism, infrastruktur, offentliga rum