Strandskyddsreglerna förändras. Förespråkarna hävdar fördelar för glesbygd, lättare att få bygga nära vattnet som det ändå finns så gott om och glesbygden behåller en del av sin attraktionskraft. Samtidigt ska man skärpa kraven i storstadsregionerna och man ska öka det kommunala självstyret, dvs den enskilda kommunen ska ha mer att säga till om var man får exploatera och inte.
Ja, det var själva förslaget. Jag har skrivit om det här tidigare och tror inte det kommer fungera på det sättet. Det finns förstås fler som är skeptiska. En invändning bland andra: Ska man bygga någonstans så bygger man på platser med exploateringstryck, inte ute på den ödsliga udden fem mil från närmsta bensinmack, även om just det med bensinmack kan bli en realitet snart. Om inte annat ska man ju kunna sälja huset och få tillbaka större delen av sin insats och sånt låter sig sällan göras ute på ensliga udden.
Alltså tror jag att man kan förvänta sig högre exploatering ortsnära, där det redan finns konkurrerande intressen och strandskyddet verkligen fyller sin funktion. Dessutom, den kommunala fajten mellan vem som är bäst turistkommun eller mest för sjönära boende lär intensifieras istället för att Länsstyrelsen som grå myndighet sätter stopp för spadtagen.
Det största problemet kommer inte ligga i småkommunerna utan i de större, där trycket också är större. De skärpta reglerna för stadsnära verkar inte vara preciserade, om de ens finns. Kan vi förvänta oss ett oändligt waterfrontande tills strandzonerna är helt uppslukade av villamattorna, nu med strandskog istället för färdig gräsmatta på rulle? Ja, rullgrästillverkarna får väl nischa om sig på strandråg och trift istället.
/Karl Rüter
Betongelit 
Torgny Östling i den norrländska småbrukarorganisationen Nordbruk vänder sig emot att strandskyddet tas bort, exakt med den motivering du använder. Det blir de attraktiva stränderna som exploateras, företrädesvis av fritidshus som driver upp markpriserna och gör jordbruk omöjligt.
Å andra sidan har jag inget emot att strandskyddet tas bort i städer. Det är absurt att det idag är förbjudet att bygga kanal- och kajmiljöer. Det rimliga borde vara att stränder inte får privatiseras, så att allmänheten inte kan komma dit. Bebyggas är helt ok.
Kul att man inte är ensam i snålblåsten! även fast den inte blåser så snålt…
Jan, det är en intressant kommentar du för fram. På ett sätt skulle man kunna säga att det är precis tvärt om i dagsläget. Privat kan ju vilken strand som helst vara, det handlar enbart om ägande, inte om exploatering.
När man pratar om bebyggelsen så är hemfridszonen ett begrepp som är hett. Du kan jämföra med ett båthus som övergår till fritidshus (i strid med strandskydd och detaljplanelagda ändamål (ofta)). Om man förändrar ett ändamål från förråd till fritidshus ökar man hemfridszonen. På detta sätt har man, även om man inte själv som ägare har sådana anspråk, utvidgat hemfridszonen. På det sättet upplever folk i allmänhet att de inkräktar när man går förbi.
Visst, det går att göra på andra sätt, stadsmiljön, precis som du framhåller, har många platser där det funkar och som borde bebyggas, men jag undrar om inte de hade fått bebyggas i vilket fall som helst.
Fast Jan, är det ett problem att de attraktiva stränderna bebyggs och driver upp markpriset? Det innebär ju bara ”rätt sak på rätt plats”. Jag tycker förändringen är bra eftersom besluten flyttas närmare människorna. Jag har själv jobbat med sådana här frågor och min erfarenhet är att tjänstemännen i kommunhusen ser frågan mer fullödigt än dom som jobbar på länsstyrelsen.
Tips på enklare landsbygdsutveckling
Man skulle faktiskt kunna bygga fast stränderna är tillgängliga för alla. Om det byggs 50 meter längre upp från stranden och man får göra en tomtmarkering i en fyrkant på ca 500 k.v.m som markägaren får ta i anspråk och bara bygga inom den rutan.
Inom denna tomtruta skulle det få plats med ett fritidshus på ca 35 k.v.m samt ett litet förråd att ha saker i och ett utedass och även en grill.
Sedan är det lätt för Länsstyrelsen och kommuner att se om något har byggts utanför tomtrutan och då kan man bli skyldig att återställa detta. På så sätt kan fler få chansen att bygga vid stränderna och även de som vill gå vid stränderna kan få göra det.
Det skulle skapas mer arbete och en ökning av befolkningen på landsbygden och fler skulle kunna handla och utnyttja affärerna på landsbygden mer.
Djur och växtlivet skulle också kunna få vara ifred vid stranden. Just för att all byggnation måste vara i tomtrutan.
Då skulle allemansrätten och strandskyddet kunna samarbeta. Det skulle sättas upp skyltar vid stranden välkommen att bada och vistas här. Så att folk inte avskräcks från att komma till stranden även om det står ett hus 50 m upp.
Länsstyrelsen hindrar landsbygdsutvecklingen
På de flesta håll i landet har det inte blivit lättare alls att få bygga i strandnära lägen, och särskilt inte där avsikten var att underlätta. Byggandet i strandlägen har gått i motsatt riktning sedan lagen ändrades 2009. Det har hunnit bli år 2013 ännu har denna lag inte kommit igång.
Lättnadsreglerna i strandskyddet kom faktiskt till för att underlätta för landsbygden att överleva.
Länsstyrelsen fortsätter och stoppar nästan allt byggande i strandnära lägen.
Den nya lagen om strandskydd som kom 2009 och bör verkligen ändras så att Länsstyrelsen inte har rätt att pröva och upphäva strandskyddsdispenser som det är idag.
Äganderätten och allemansrätten och strandskyddet
Markägare bör ha rätt att använda sin mark hur de vill just för att dem äger den.
Men som det är i dag med dagens strandskyddslag så får man inte i anspråk ta någon mark överhuvudtaget om man bara har en tomt vid en sjö utan hus.
Det skulle finnas mer möjligheter om man skulle få göra en kompromiss att man får i anspråk ta endast en liten bit av marken, det är ju bättre än att inte få använda sin egen mark överhuvudtaget.
Detta gäller för tomter vid vatten som aldrig har fått möjligheten att bebyggas. Alltså som t ex nybyggnation av ett fritidshus. Vi är själva markägare utan stugor vid sjöar.