Färdmedels-sval

Jag har länge väntat på att någon ska säga det i media och så är det David Byrne som gör det. Framtidens transportmedel ska inte säljas med miljö, hälsa eller hastighet som argument. Kobras programledare fiskar i intervjun med Byrne efter alla dessa skäl, men popcyklisten ger istället det svala, lakoniska svaret som syns ovan.

Av: David Lindelöw

Kan någon vara så god att binda för ögonen på mig?

En av de finaste historierna jag har hört som visar på Kinas pragmatiska inställning till modernisering handlar om två stenlejon utanför Den förbjudna staden. När diskussioner påbörjades om ett spårvagnsbygge framför kejsarpalatset så fanns det en oro att moderniseringsbygget kanske skulle väcka anstöt hos de två stenlejon som vaktade portarna. Till slut nåddes en kompromiss! Man band ögonen på lejonen under byggtiden. När spårvagnen stod på plats tog man sedan av slöjan.

Jag skulle vilja att någon band för mina ögon. I Peking rapporteras det att planer har lagts fram på att bygga ett underjordiskt shoppingcentrum med pampig museigård och parkeringsplats i området kring klock- och trumtornen i hjärtat av Peking. Planerna ligger på drygt 5 miljarder, enligt rykte.

Det är historiska kvarter som ska byggas om. Klock- och trumtornen står i den ståtliga linjen som löper från norr till söder genom det geometriskt perfekta Peking. Linjen leder dessutom rakt genom den gamla kejsarstolen i Den förbjudna staden och genom (de numera rivna) norra och södra stadsportarna. (Samt den rostande olympiska fågelboarenan som är nu omvandlad till ishall.)

När jag vill visa upp Pekings hjärta brukar jag ta gäster hit. Mellan tornen samlas gummor och gubbar för att dansa och spela mahjong. Här ligger ett 300-årigt taoistiskt tempel (nu en privat festlokal). Lilla Jiangjinjiubar ligger också här, en bar där folkmusiker från Kazakhstan, Nepal och västra Kina samlas för att spela. Mao bodde i ett gammalt stenhus på gatan under sin första tid i Peking, berättade min fastighetsägare när vi gick förbi. Området har fungerat som Pekings nav sedan Mingdynastin och är kanske stadens finaste levande, historiska plats – långt från Den förbjudna stadens uppiffade museitristess.

Förra lördagen skulle det bli ett möte för ombyggnaden anordnat av Beijing Cultural Heritage Protection Center (CHP), en lokal NGO som jobbar för att bevara gamla pekingkvarter. Planerna för området skulle diskuteras var det tänkt. På talarlistan fanns en arkitekturprofessor från Tsinghuauniversitetet och en lokal butiksägare. Men vi fick ett meddelande innan mötet om att det var inställt av ”flera anledningar”. Någon blev nervös, kanske.

– Hur kan de tänka så här? undrar jag ikväll till en vän per telefon, som är dokumentärfilmare och bor i området. Han brukar klaga om vi går förbi ett rivet hutonghus eller ett fult nybygge. Är det inte som att bygga ett hotell i pyramiderna eller ett shoppingcentrum under Blå moskén? frågar jag.

– Prata inte om det där, säger min vän. Inte på mobilen.

Nu får jag reda på att hutonggränderna intill tornen ska börja rivas redan om en månad. Innan det finaste kvarteret i Peking börjar byggas om till shoppingcentrumstråk vill jag ha en binda för ögonen.

Av: Betongelits Pekingskribent

Mer information (på engelska och kinesiska) kan hittas på hemsidan för Beijing Cultural Heritage Committee: http://www.bjchp.org/