Indisk pool

Att den svenska klimatdebatten alltid blir lite märklig så fort Kina eller Indien kommer på tal, det har man väl vant sig vid. Med veckans lanserande av den indiska folkbilen Nano slås nya debattrekord. Det är nästan synd om Aftonbladets bilreporter Robert Collin när han i sin blogg beklagar sig över att miljöinsatser i Sverige spelar ännu mindre roll nu när den indiska medelklassen kan köpa en bil för 16 000 kr.

Givetvis är det ett problem att fler och fler kör bil. Men med tanke på bilismens enorma förmåga att bibehålla sin position ska man nog vara glad att de 350 miljoner som tillhör den indiska medelklassen kommer att köra en liten, bränslesnål bil istället för en bensin-Volvo, ett företag som för övrigt nu intresserar sig för den indiska marknaden (inslag i Studio Ett).

I DN hävdar Peter Wolodarski att Sverige – med dess långt gångna klimatutveckling – istället borde satsa pengar på miljövänlig utveckling i andra länder, som inte kommit alls lika långt. Skälet är att det är billigare att göra motsvarande utsläppssänkningar i andra länder, till exempel genom att köpa utsläppsrätter utan att använda dem.

Förutsatt att detta är sant borde vi lägga pengar på att främja mobility management i Indien, till exempel göra så att folk sitter i samma bil och pendlar. Oavsett hur liten en bil är så tar många bilar väldigt mycket plats, plats som nog många indiska städer inte har. Vid skral SIDA-budget kan man introducera Carpool-applikationen i Facebook för Indiens medelklass – de där 350 miljonerna som får Robert Collin att tappa tron på mänskligheten.

Av: David Lindelöw

Shared Space i Bamako

Vid det här laget sitter väl Nisse på planet till Mali. Han skulle åka ner dit och jamma i 6 veckor. Detta har ju inget med arkitektur/stadsplanering/trafik att göra men senast vi repade berättade han om hur trafiken fungerar (eller inte fungerar) i Bamako, som är Malis huvudstad.

Bilden kommer nog inte från Bamako. Skit samma.

”Du vet, i vanliga fall i Sverige, så kör man ju bara när det blir grönt ljus. Där nere måste man titta efter ordentligt för att det finns inget som säger att det inte kommer nån idiot i världens fart i korsande riktning. Folk är mycket mer alerta och vakna för att folk inte följer reglerna.”

”Tänk dig en gågata i Sverige nu i julhandeln, folk går om varandra hela tiden och det är trångt och jävligt och människor överallt. Sen tänker du dig att det är så fast med bilar. Så är det på gatorna i Bamako.”

”En taxichaufför jag åkte med, han var antagligen påtänd och hade varit vaken i säkert 20 timmar. Så kör han förbi en moped och klipper backspegeln för mopedisten. De bara stannar och börjar förhandla om pengar. Taxichauffören får väl ge mopedkillen typ 30 spänn eller vad en backspegel kostar, och sen är de kvitt. Alla bilar som åker runt är mer eller mindre krockade.”

Ju mer han berättar desto mer inser jag att det här, förutom ett mer avslappnat förhållande till sin egendom än svenska bilägare, låter som nån slags Shared Space. Istället för en massa regler sköter sig trafiken genom ständig interaktion. Nu låter ju inte Mali-trafiken som nåt föredöme egentligen, men det är ändå intressant att Shared Space dyker upp bakvägen som nån slags ”urtillstånd”, inte för att reglerna säger så utan för att reglerna inte efterlevs.

Tidigare texter om Shared Space på betongelit:

Stadsliv II: Långt till latten?

Separera mindre

Att jaga skiten ur folk

Av: Jonas Westin

…Ner som en pannkaka

Nu ska Bromma flygplats vara kvar i 30 år till (DN, SvD). Till den facila hyreskostnaden av 4 miljoner kr/år. Nu kan man börja prata om dött markkapital på allvar. Den här marken är verkligen undantagen marknadskrafterna i allmänhet.

Sen kan man ju fundera på hur mycket mer buller och CO2 som lägger sig över staden, flygplatsen har fått tillåtelse att öka antalet resor med mer än 20 procent. Kanske får höja biltullarna för att kompensera flygets utsläpp. Kanske inte helt fel ändå.

Man kan också klura på hur mycket statliga medel som gick till finansieringen av Arlandabanan, just för att flygplatsen Arlanda i realiteten skulle hamna närmre staden. Infrasatsning som man kunde lagt någon annanstans, om man nu ändå ska ha kvar Bromma. Konstgjord andning till två flygplatser istället för en fungerande…

I artikeln framhåller VD:n för Stockholms handelskammare att flygplatsen framförallt är viktig för affärsflyget. Inte någon Mobility Management där inte.

Nu när flyget ändå är i hetluften kan vi ju passa på att slå ett slag på stora trumman och lägga ner Sturup, till förmån för Kastrup, dit det faktiskt finns en fungerande tågförbindelse.

Av: Karl Rüter

Tyst Asfalt – del 3(!)

Vägverket ska genomföra prov med så kallad gummiasfalt, som enligt uppgift både ska vara hållbarare och minska bullret jämfört med traditionell asfalt. Den här gången är det dock fråga om gammal teknik som använts i både USA och Europa, det är alltså inte fråga om ansträngningar från innovativt, hårt och ärligt arbetande entreprenörer.

Vi har skrivit om Tyst Asfalt tidigare. Denna nya variant gör vissa av våra invändningar ogiltiga: Denna gång är ju asfalten faktiskt hållbarare än den traditionella, vilket ju faktiskt minskar underhållet. Således kan det inte finnas några pengahungriga och fusk-innovativa intressen bakom. Inte heller finns det några politiker som springer ut för att skaka varenda hand som sträcks ut och lova åtgärder som faktiskt är omöjliga (enl. tidigare ger ”Tyst Asfalt” (i sin generella betydelse, inte Skanskas specifika) endast effekt på vägar med högre hastighet och inte i stadstrafik eller andra stolligheter).

Den generella invändningen kvarstår dock: Vi måste akta oss för att genomföra en massa åtgärder som tillåter biltrafiken att ta ytterligare otillbörlig plats; låt oss satsa på långsiktigt hållbara transportsystem istället för att lappa och laga på ett i längden ohållbart!

Vägverkets pressmeddelande

Av: Jonas Westin

Fotnot: Betongelit har tidigare skrivit om Tyst Asfalt. Då utlovades en ”del 2” som aldrig blev av. Dessa nya rön föranleder oss dock att ta upp ämnet igen, och denna text innehåller delar av det som skulle stått i del 2. Därav titeln.

Fotnot 2: Skanska får många smällar i det här inlägget men ärligt talat: Jag tycker att många av deras senaste lanseringar har framstått som framstressade ”svar” på mera verkliga innovationer inom branschen, som t ex. NCC Komplett och Open House (båda är system för att prefabricera hus; i Open House fall ligger det också viss innovation i affärsmodellen).

Billigare pendling

Se där! SL inför äntligen speciella studentkort som gäller hela hösten. Det är en progressiv och smart strategi. Inom Mobility Management-arbete handlar det mycket om att påverka det människor som inte hunnit vänja sig vid bilpendlande, genom att uppmuntra de transportalternativ som finns. Man tar lite low hanging fruits, så att säga.

Dessutom sänker Västtrafik priset på sina månadskort. Förhoppningsvis går man ännu längre och kanske inspirerar, tja, Skånetrafiken.

Av: David Lindelöw

Fel håll

När man åker tåg är den största behållningen vetskapen om att ens modal choice är det bästa – det modernaste och urbanaste. Att åka baklänges i tågets färdriktning förstärker denna känsla. Man blir en resande människa som inte är beroende av det fysiska rummets begränsningar och riktningar. Att åka baklänges är kosmopolitiskt.

Inte ”vilken bil?”, utan ”varför bil?”

På dagens DN Debatt varnar NTF:s ordförande Björn Eriksson och Folksams VD Anders Sundström för att regeringen ger subventioner på miljöbilar som inte uppfyller säkerhetskrav. Många av de bilar som ger miljöbilssubvention är små och saknar så kallade antisladdsystem.

Att motsäga sig subventioner av små miljöbilar – som dessutom drar mindre bränsle – är både anakronistiskt och klumpigt. Den Lilla Bilen symboliserar konflikten mellan miljö och säkerhet inom trafikområdet på ett större plan: Vad ska prioriteras? Det är alltid känsligare att ifrågasätta satsningar på trafiksäkerhet, det handlar om så pass konkreta effekter. Det är svårare att argumentera för miljösatsningar som ger störst effekter på sikt – effekter som märks i Dhaka snarare än i Järfälla.

Det är klart att vi ska köra säkra bilar men framförallt ska vi köra saktare, miljövänligare, bränslesnålare och mindre. Det blir lättare om sådana alternativ uppmuntras. Det bästa vore kanske modal shift-subventioner, det vill säga att ekonomiskt uppmuntra människor att helt välja bort bilen till förmån för cykel och kollektivt. Det vore i alla fall det trafiksäkraste.

Mobility Management Communication Control

Jag har under två olika tillfällen senaste tiden behövt reflektera över hur budskapet om klimatförändringen presenteras. Ja, jag säger behövt eftersom det tar mig emot att diskutera frågan; jag tycker att människor a priori ska förstå att de själva måste göra någonting.

På en temadag om klimatförändringen arrangerad av Fältbiologerna diskuterades hur man genom aktivism kan få människor att ändra sitt beteende. En självsäker så kallad aktivist från Stockholm berättade hur det gick till när han var med och hindrade ett inrikesflyg att lyfta från Bromma flygplats. Han berättade även om planer på att rita ut framtida vattennivåer på byggnader runt om i Stockholm. Två fantastiska idéer tycker jag, min aktivism-skepsis till trots. I den efterföljande diskussionen propagerade jag – mest på skämt – för den dogmatiska strategin. Typ: Sätta upp dekaler på bensinbilar med texten ”You´re killing children in Bangladesh. Good luck!”. Reaktionen blev att man inte ska skuldbelägga när man kommunicerar ett budskap om förändrade livsmönster.

Denna devis presenterades även på ECOMM 2007 – en konferens som hölls i Lund 9-11 maj. MM står för Mobility Management som kan översättas med trafikplanering med hjälp av mjuka åtgärder, hur man med hjälp av information ska ändra folks sätt att förflytta sig. Eller: att ändra resan innan den görs. I Lunds kommuns MM-arbete hade man märkt att det effektivaste sättet att ändra folks beteende inte var med uppmaningar, typ: ”Välj cykeln istället för bilen”. Istället skulle man – på äkta management-vis – kommunicera ut ett budskap genom dialog med brukarna.

Mobility Management handlar mycket om att få människor att röra sig annorlunda i rummet. Ett första steg är att ge människor chansen att själva reflektera över sitt beteende. Den första sub-varianten av MM dyker nog upp snart: MMCC – Mobility Management Communication Control.

Om MM