Vid det här laget sitter väl Nisse på planet till Mali. Han skulle åka ner dit och jamma i 6 veckor. Detta har ju inget med arkitektur/stadsplanering/trafik att göra men senast vi repade berättade han om hur trafiken fungerar (eller inte fungerar) i Bamako, som är Malis huvudstad.
Bilden kommer nog inte från Bamako. Skit samma.
”Du vet, i vanliga fall i Sverige, så kör man ju bara när det blir grönt ljus. Där nere måste man titta efter ordentligt för att det finns inget som säger att det inte kommer nån idiot i världens fart i korsande riktning. Folk är mycket mer alerta och vakna för att folk inte följer reglerna.”
”Tänk dig en gågata i Sverige nu i julhandeln, folk går om varandra hela tiden och det är trångt och jävligt och människor överallt. Sen tänker du dig att det är så fast med bilar. Så är det på gatorna i Bamako.”
”En taxichaufför jag åkte med, han var antagligen påtänd och hade varit vaken i säkert 20 timmar. Så kör han förbi en moped och klipper backspegeln för mopedisten. De bara stannar och börjar förhandla om pengar. Taxichauffören får väl ge mopedkillen typ 30 spänn eller vad en backspegel kostar, och sen är de kvitt. Alla bilar som åker runt är mer eller mindre krockade.”
Ju mer han berättar desto mer inser jag att det här, förutom ett mer avslappnat förhållande till sin egendom än svenska bilägare, låter som nån slags Shared Space. Istället för en massa regler sköter sig trafiken genom ständig interaktion. Nu låter ju inte Mali-trafiken som nåt föredöme egentligen, men det är ändå intressant att Shared Space dyker upp bakvägen som nån slags ”urtillstånd”, inte för att reglerna säger så utan för att reglerna inte efterlevs.
Tidigare texter om Shared Space på betongelit:
Stadsliv II: Långt till latten?
Av: Jonas Westin
Betongelit 
Jag är en förespråkare för Shared Space. Ju fler sätt vi använder oss platserna mellan husen i staden desto bättre. Färre regler, möjlighet till fler användningsområden. Fast inga regler alls och enbart kaos blir nog ingen glad av.
Live lucköppning på Fjärde Långgatan i Göteborg är ett grymt exempel på hur man kan ompröva gatans användning och under en begränsad till ge den ett ny funktion.
Den cyniska människan skulle påstå att det är det allmänt bristande omdömmet hos bilförare som orsakar olyckor och inte regleringar eller utformning.