Stadsliv II: Långt till latten?

donald_appleyard.jpg

Donald Appleyard var en rolig kille. På 60-talet jämförde han tre olika gator i San Francisco. En hade ett lågt trafikflöde (2 000 fordon/dygn), en hade ett mellanhögt flöde (8 000 fordon/dygn) och en hade högt flöde (16 000 fordon/dygn) – i övrigt skiljde sig inte gatorna så mycket från varandra. Det visade sig att de boende på den lågtrafikerade gatan hade fler vänner och dubbelt så många bekanta som de som bodde på den högtrafikerade gatan. (Resultatet är kanske föga förvånande.) Appleyard menade att den högtrafikerade gatan saknade exchange space, där man kan interagera socialt. De boende på den högtrafikerade gatan såg dessutom den endast som en länk mellan bostaden och andra målpunkter.

Ett nutida exempel: Rasmus bor i ett snurrigt gentrifierat område i en svensk stad med ungefär 300 000 invånare. Det är sent i maj, det är 2000-tal, Rasmus sitter på en rullstolsblockerande uteservering som ligger på hans egen gata. Han sippar på sin cappuccino och kommer i samma stund på att de italienska mandelskorporna, som serveras på caféet på andra sidan gatan, är ”way more ball” än de som finns på hans sida av gatan. Vad gör han? Han går lätt över gatan så klart! Gatan är ju nämligen avsmalnad, allémysig och det finns cykelfält och marksten vart man än tittar. (Kommunen ville ha en levande innerstad, och fick kanske samtidigt ett nytt externt köpcentrum. Dessa två fenomen är naturligtvis totalt oberoende av varandra.)

Det är nog lite svårare att applicera Appleyards forskning på dagens svenska städer med sina gågator, 30-zoner och ”bilfria” innerstäder.

Av: David Lindelöw

Advertisements

20 kommentarer

Filed under gentrifiering, livsmiljö, shared space, stadsliv

20 responses to “Stadsliv II: Långt till latten?

  1. karlr

    de släpper på trafiken på östra mårtensgatan imorgon. var där och räkna vetja.

  2. Jonas

    Räkna vadå? Antalet vänner folk får av bara farten?
    Glasscaféet är ju en ”mötesplats” om något.

  3. Per

    Nu kommer jag att skriva något som ni urbanromantiker kanske inte kommer att gilla(ett skrå jag själv förresten tillhör). Jag har nämligen en tes om att folk i småstäder och kanske också i villamattorna utanför lite större städer på sätt och vis har lättare att hålla liv i sina vänskapsrelationer, medan ”storstadsfolket”, tror jag ofta har fler ytliga kontakter. Om tesen stämmer torde det vara så att SCAFT-separerade områden med obefintligt offentligt liv och total segregation (antingen enbart svenskar, eller enbart icke-svenskar) är gynnsamt för vänskap. Kanske är det så att det faller sig mer naturligt att skapa relationer när alla ser alla och ingen kan vara anonym.

  4. Jag tror dessa slutsatser bygger på en polariserad motsättning mellan ”Gemeinschaft” och ”Gesellschaft” (Tönnies). SCAFT och grannskapsplaneringen utgick naivt från att förortsbyn (den funktionalistiska trädgårdsstaden) skulle bli ett modernt Gemeinschaft. Det blev det inte.

    I städer blir vi ju inte vänner med folk bara för att vi bor nära dem. Stadsbor har förmånen att kunna välja umgänge efter andra kriterier än rent geografiska (oavsett hur mycket planerarna än försöker tvinga dem). Det gör inte relationerna ytligare, snarare tvärtom. Johan Asplunds har en fin betraktelse om detta i ”Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft”. Läs den gärna.

  5. karlr

    –> Per. Har jag förstått dig rätt om du menar att då man inte kan traska över den högtrafikerade vägen (inkl cykelbana på varje sida) ute i förorten kommer man att ta mer hand om de vänskaper man faktiskt har?

    skulle det innebära i förlängningen att SCAFT och barriärer i allmänhet är bra för de lite mer, hur ska man säga, verkliga, vänskapsrelationerna? det blir väl slutsatsen av det första, såattsäga.

    Men det verkar varken rimligt eller troligt, eller roligt för den delen heller.

    –> Jonas: räkna bilar var det jag tänkte på. applicerad teori: Kiddet köper en glassbåt på glassbaren för ca 45 pix, inser att han vill ha donerpizza, kastar sig över vägen huvudstupa med glassen i näven, beroende på biltrycket blir han nästan prejad, tappar glassen och kommer inte göra om det, alt får i sig en donerpizza, inser att glassen har smält, och gör inte om det.

  6. Niklas

    tja, att låga trafikflöden korrelerar med breda sociala kontaktnät betyder ju inte att det behöver finnas ett kausalt samband där det ena ger det andra. det verkar ju troligt att folk som värdesätter kontakter med endra människor väldigt högt hellre bor där de kan sippa kaffe på trottoaren än enstöringar som bara vill vara inne och pula med sin modelljärnväg. det här måste ju appleyard fattat, hur resonerar han kring det?

  7. Donald Appleyard blev överkörd av en bil i Aten och dog…..

    Hur man bilar det var på den gatan har jag inte hört….

  8. Per

    Jag läser gärna novellen av Johan Asplund. Det är alltid kul att uppröra lite känslor. Först och främst skulle jag vilja kommentera att jag inte avsåg att säga att SCAFT och villamattor nödvändigtvs är bra men att jag tycker mig ha noterat att de mest hängivna kvartersstadsdyrkande personernas teorier till trots så verkar de jag känner som bor i dylika sammanhang ha minst lika stora och täta vänskapskretsar som storstadsbor. Vad jag menar är att om en person bor i ett litet trafikseparerat villaområde utanför stan är det sannolikt att han/hon umgås närmre med sina grannar, alla vet allt om alla, eftersom dessa områden i princip inte genomkorsas av utomstående. Därtill kan man notera att dessa områden så gott som alltid är segregerade (eller segregerande), alltså så är det en relativt homogen grupp vad gäller socioekonomisk status. Antingen bor där bara personer som kan/har råd att bo där (fina villaområden) eller så bor där bara personer som inte kan finna något annat boende (60-talsförorter). Någonstans kommer det dessutom till frågan hur personer skaffar nya vänner, och jag påstår mig inte vara en expert så sociologi men dristar mig trots det till att folk inte väljer vänner ohämmat fritt. Tvärtom så tror jag att folk blir vänner främs tå de har haft en yttre anledning att träffas ett tillräckligt stort antal gånger för att avgöra om man tycker om varandra eller inte, dessa anledningar kan exempelvis vara: skolor, jobb, intressen, via andra vänner eller varför inte geografi. Niklas har en poäng i att personer som söker sig till städer kanske har ett större intresse av att träffa nya människor och därför bygger upp stötte vänskapskretsar än andra, mycket möjligt. Jag vågar ändå tyvärr påstå att hur folk väljer att bo dock inte är ett så medvetet val, folk flyttar till ”barnvänliga områden” för att de tror att man ska det, och de har den dåliga smaken att inte sluta vilja umgås med andra för det. Alla är inte arkitekter som gör medvetna val (om nu inte arkitekter är en fårskock så god som någon).

    Det här blev visst ett oerhört lång inlägg, men det jag menar är attjag inte är helt övertygad om att att en miljö som uppmanar till offentligt liv och integration nödvändigtvis främjar vänskapsrelationer. Det innebär absolut inte att jag personligen vill bo i ett segregerat och separerat område. Jag är bara inte riktigt så övertygad som Jane Jacobs att det finns en bebyggelsestruktur som är bra och andra som är dåliga, det kan rimligtvis vara så att det finns olika bebyggelsestrukturer som har sina inbördes styrkor och svagheter och därför passar olika personer.

  9. Per

    Jag får be om ursäkt för alla små stavfel och grammatiska konstigheter, det är svårt att korrekturläsa i textrutan.

  10. @ per: om din tes är att ingen specifik bebyggelsestruktur främjar vänskap mer än någon annan, så är jag beredd att hålla med.

    Jacobs dissar ju inte heller byn eller småstan, de har sina speciella kvaliteter. Det hon är emot är teorier som inte förstår storstadens differentia specifica. Och den handlar ju till viss del om att slippa bli vän med grannarna, att få vara en främling eller bara en ytligt bekant (jfr kap 3 i ”Den amerikanska storstadens…”). Det är också ett värde…

  11. Per

    @Johannes,
    Nja, min tes var egentligen att en bebyggelsestruktur som inte uppmuntrar spontan genomfart snarast ökar sannolikheten att bli vän med sina grannar. Jag kan dock tillägga att antalet grannar man har som vänner givetvis inte utgör hela ens vänkrets och att det kan finnas andra faktorer i storstaden som gynnar möjligheten till vänskap på andra plan.

    Angående Jacobs har du givetvis rätt, vilket snarast stöder min tes. Sist men inte minst är det självklart ett värde att inte vara tvungen att bli vän med sina grannar. Vissa vill det, andra inte.

  12. @ per: om tesen specifikt gäller ”vänskap med grannarna” så kan du nog ha rätt. Jag missade den premissen i dina tidigare inlägg.

  13. Pingback: Accelererande stadsutveckling « Betongelit

  14. Niklas

    men han blandar fortfarande samman kausalitet och korrelation, eller?

  15. @ niklas: korrelation kontra samvarians uttrycker nog din poäng bättre.

    OK, om vi ska reda ut det här så blir det nog lite filosofiseminarium…

    Per började med en tydlig och stark tes:
    1: ”SCAFT-separerade områden med obefintligt offentligt liv och total segregation (antingen enbart svenskar, eller enbart icke-svenskar) är gynnsamt för vänskap”.
    Han byggde det på följande argument: (1a) ”folk i småstäder och kanske också i villamattorna utanför lite större städer /…/ har lättare att hålla liv i sina vänskapsrelationer medan ‘storstadsfolket’, tror jag ofta har fler ytliga kontakter.” och (1b) att det är ”mer naturligt att skapa relationer när alla ser alla och ingen kan vara anonym”.
    Argument 1a är knappast hållbart eftersom det saknar empiriskt och intuitivt stöd. Det är inte heller relevant (man kan förvisso intuitivt anta att storstadsbor har fler ytliga kontakter men knappast att det finns en motsättning mellan ”hålla liv i relationer” och ”ytliga kontakter”). 1b är relevant, men saknar empiriskt och intuitivt stöd. Vad som saknas i tes 1 är det förbehåll som dyker upp i det sista inlägget, nämligen att tesen inte gäller ”vänskap” generellt, utan bara ”grann-vänskap”.

    I det andra inlägget saknas tes, Per väljer istället att framföra en mängd kontra-argument mot de som eventuellt försvarar tesen att:
    2. ”en miljö som uppmanar till offentligt liv och integration nödvändigtvis främjar vänskapsrelationer”.

    Och så kommer i tredje inlägget tes + förbehåll:
    3. ”en bebyggelsestruktur som inte uppmuntrar spontan genomfart snarast ökar sannolikheten att bli vän med sina grannar”

    Pers sista tes är den bästa, eftersom han här uttryckligen begränsar sig till grann-relationer, tskfr 1. Problemet att på ett meningsfullt sätt definiera ”vänskap” finns kvar, liksom frånvaron av empiriskt stöd. Men det är en någorlunda rimlig hypotes. Blandar han ihop korrelation och samvarians? Tja, det måste finnas något empiriskt att blanda ihop först, än så länge har vi bara en hypotes.

  16. David Lindelöw

    Jag hinner inte lägga mig i alla teser, antiteser, synteser och proteser. Jag konstaterar bara att det är jättekul med debatter som inte självdör direkt.

  17. Per

    Låt mig göra ett försök att besvara och försöka klargöra ett par saker. För det första var det första inlägget delvis menat för att provocera en aning då jag antog att försvarare av Myresjöhusmattor inte är särskilt frekventa här, vilket kunde ge en bas för ett lite motstånd och slipade argument eller som david skrev ”debatter som inte självdör direkt”. Vad jag egentligen är intresserad av är en diskussion om olika bebyggelsestrukturer och deras specifika egenskaper, det är lätt att tycka att innerstad är bra och allt annat är dåligt. Jag är dock övertygad om att olika strukturer har sina specifika styrkor och svagheter, och därför är svåra att entydigt värdera som bättre eller sämre än andra.

    Att avsaknaden ev empiri är total har jag aldrig gjort någon hemlighet av, hela tiden har jag använt ordet tes och inget annat. Det som gav mig inspiration att formulera min tes var givetvis inlägget om Appletons forskning d v s att han funnit ett samband mellan lågt trafikflöde och många vänner i grannskapet. Borde jag ha klargjort att jag avsåg vänner inom närområdet specifikt? Antagligen, ja, i min enfald förväntade jag mig att detta skulle vara underförstått med tanke på blogginlägget det baserats på. I den så kallade tes 1a lägger jag ut tesen utan des bakomliggande argumentation. Resten av ”teserna” är egentligen försök att argumentera för och klargöra vad jag menat. Med risk att bli tjatig gör jag det en gång till. Jag menar att i, enlighet med exempelvis Space-syntax och liknande teorier, låg integration mellan gator ger lågt användande av det offentliga rummet. Tesen säger att om ett område är dåligt integrerat med andra områden kommer folk att stöta på varandra i fler sammanhang och sannolikheten att (grann)vänskap uppstår ökar. Alltså påstår jag inte att stor (grann)vänskap beror på en brist på offentligt liv, men att dessa kan vara svåra att kombinera.

    Problemet att definiera ”vänskap” kan jag medge, men att undgå att undersöka hur staden stöder eller motarbetar vänskap på grund av att det är svårt att definiera verkar bara dumt. Det borde enbart leda till att man struntar i vänskap som variabel, kanske lämpar sig kvalitativa studier bättre än kvantitativa i sammanhanget, jag vet inte så mycket om forskningsmetodik.

    Sist men inte minst skulle jag vilja ha ett svar på vad samvarians och korrelation är. Om jag får gissa så är samvarians när två variabler har ett samband men inte är direkt beroende av varandra och korrelation är när två variabler är beroende av varandra d v s orsak-samband. I så fall menar min tes att offenligt liv och (grann)vänskap samvarierar medan Grannvänskap och låg integration i gatunätet korrelerar.

  18. @ per: Jag har inget emot din tes, den låter rimlig: ”Om man isolerar några människor från andra människor så ökar sannolikheten att de blir vänner.”
    Men: Bör grannvänskap värderas högre än vänskap i allmänhet? Om inte så borde väl urbana miljöer som främjar många och nya vänskapskontakter vara att föredra.

    Det går utmärkt att diskutera utan empiri (det brukar jag göra), men huruvida din hypotes är en sammanblandning av korrelation (nödvändigt samband) och samvarians (”parallella” fenomen utan nödvändigt samband) är svårt att veta utan empiri.

  19. Pingback: Shared Space i Bamako « Betongelit

  20. Pingback: Stadsliv III: Torg & tåg « Betongelit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s