Den allmänna nyttan av att bo i centrum

I en ledare i Expressen klagas det på att allmännyttans bostäder inte följer attraktiviteten för respektive område de finns i. Det sägs att det kostar för lite i centrum där många vill bo och lite i förorten där man inte vill bo, de förorter med mycket problem.

Men, pricipen med allmännyttan är att den inte får drivas i vinstsyfte. Alltså, de kan i princip inte ta ut mer pengar för en lägenhet än vad huset med omgivande grönytor kostar att driva och förnya. Alltså kan man inte heller sänka prisnivån i ett lägenhetsområde. I princip.

Men om man ser ett bostadsföretag som har lägenheter i både attraktiva områden i centrum samt i betongförort (t ex MKB, LKF) kanske man kan tänka sig att jämka lite. Vad skulle det då få för konsekvenser?

Well, enligt mig är inte det en bra lösning för att det finns förhållandevis få lägenheter i centrum i jämförelse med förorterna. Därför skulle en stor höjning i centrum endast ge en lite minskning i förorten.

Man vill, som stadsplanerare, med hjälp av allmännyttan, undevika att segregera staden. Därför, för att motverka detta är det viktigt att erbjuda billiga bostäder även i centrum.

Har man genomgående höga hyror i centrum blir folket i staden en homogen grupp, någotsånär. Det ska undvikas.

Av: Karl Rüter

For a good cause

Om du är en sann bilist och bor i Stockholm gör du rätt i att, från och med onsdag 1 augusti, köra för glatta livet. Om det känns dyrt att betala så mycket i trängselavgift kan man se det som en investering för framtiden. Tänk bara att pengarna kommer att ge nya vägar, som kommer att ta bort trängseln. Och då behövs inte trängselavgifter längre! Det hela är väldigt smart uttänkt.

Av: David Lindelöw

Ett försenat dokument

Region Skåne har presenterat en Inriktning för infrastrukturplaneringen i Skåne 2010 till 2019. Bland allt det vanliga fyrspårs- och E22-tjatet och progressiva satsningar såsom park-and-ride märks två förslag som helt enkelt inte borde vara med.

Järnvägsförbindelse till Malmö Airport (Sturup)
Varför satsar Skåne på detta? För mig, som lever i år 2007, är detta den högsta formen av hyckleri inom transportområdet. Man gör det enklare att åka en till en charterflygplats – och lockar säkert med miljöargument i det kommande förslaget. Att man fortfarande ger Sturup konstgjord andning är oförståeligt; förhoppningsvis blir Ryan Airs nedläggning ett steg i rätt riktning.

Satsningar på ett huvudvägnät för långväga godstransporter
Förutom att anpassa vägnätets kvalitet till trafikökningen vill man tydligen öka godstransporterna på väg ännu lite mer. Detta begränsar miljöproblemen till ett godsstråk, det är ju sant, men i ett regionalt eller globalt perspektiv blir naturligtvis effekten den motsatta.

Dokumentet avslutas med en strof som nästan verkar vilja ursäkta det övriga innehållet: ”För att på sikt nå måluppfyllelse med avseende på de transportpolitiska målen och miljömålen kommer det att krävas avsevärda insatser.”

Borde det inte stå ”andra insatser”?

Av: David Lindelöw

Samordning är vägen mot framtiden (?)

Idag beslutade regeringen att fyra inspektionsmyndigheter (spår, väg, luft och sjö) ska införlivas i något som kommer att kallas för Transportstyrelsen (härliga gammelsverigevibbar över det namnet). På så sätt vill man samordna och förhoppningsvis effektivisera trafiksäkerhetsarbetet. Bra idé, då det säkerligen finns en, eller mer säkerligen, flera säkerhetsexperter på varje myndighet som idag inte har något större samarbete.

Jag hoppas att detta är en bit på väg till att Ban- och vägverk slås ihop till Infrastrukturverket (ja, jag vet att denna tanke inte är ny…). Förhoppningsvis skulle detta jämna ut förhållanden mellan Banverket och Vägverket.

Det finns tyvärr alltid något att göra

Företaget Hornbach – som säljer byggartiklar – har i sin senaste gruppreklam till hushåll en slagkraftig slogan: ”Det finns alltid nå´t att göra”

Budskapet sammanfattar själva andemeningen i vår tids renoveringsiver. Denna andemening får sin drivkraft från till exempel SVT-Ernst, Sköna hem och vetskapen om att det finns ett par kvadratmeter på radhusbaksidan som ännu inte är täckt med altanplattor eller feng shui-grus.

Jag föreställer mig en framtid där den övertäckta radhustomten blir det nya betongförort. Dock kan man inte skylla denna gasolgrillsdystopi på arkitekten, man får nog skylla på Hornbach istället.

Väg under vatten, järnväg under mark

Regnet som fallit har skördat en del schaktmassor. En del vägar har spolats bort, en del järnväg underminerats. Till exempel Malmö ringled var under vatten vissa sträckor föregående vecka och fick stängas av. Nu hörs röster i radio om att Vägverket/Banverket borde förutse sådana vattenmassor och borde bygga därefter. Vi måste ju faktiskt under alla omständigheter leverera våra paket. Andra (som jag) tycker att man borde lägga pengarna på vettigare byggen.

Men det uppstår ett litet problem i kölvattnet på dessa frågor. Den ringled utanför Malmö som nu stod under vatten gjorde det delvis för att inte byggplanen en gång skulle bli försenad och därmed avsevärt fördyrad. De fick gräva ner vägen under grundvattennivån på några ställen (en lite fördyrning i jämförelse). Burlövs kommun hade satt sig i spjärn, de ansåg den störde för mycket annars. Man tvingas till att kontinuerligt pumpa bort mängder med vatten året runt, redan som det var innan regnvädret.

Nå, hade man haft en starkare regionplanering, hade man kunnat se till infrastrukturen något mer, hade man slippa gräva ner vägen, hade vägen kunnat hållas öppen lite mer, hade ditt paket kommit fram i tid. (Djärv hypotes, ey…?)

Det är ett liknande problem vid planeringen för eventuella fyra järnvägsspår mellan Malmö och Lund, ovan nämnda kommun har satt sig i spjärn, igen. De vill ha spåren, well, nedbyggda. För dyrt, men det nuvarande dubbelspåret är belastat till max och mer därtill, vilket sätter förseningar för tågen i ett mycket större område än just den lilla sträckan mellan Malmö och Lund.

Hur kommer vi runt det här kruxet?

Så har åklagaren slagit fast…

…att det inte är olagligt att måla slagord mot White arkitekter på Slussplan. Frågan är när denne ska åtala White arkitekter själva för det de tänker göra där.

Regionförväxling

Skåne är en region nu, glöm aldrig det. Du kan ha ett möte i Kristianstad, jobba undan lite på kontoret i Malmö och sen komma loss för tapas med exflickvännen i Helsingborg. Det finns tåg, sommarkort, Ud & Se och solen skiner hela dagen.

Regionförstoring är fortfarande hett i planeringsvärlden. Det är så bra: man åker ju tåg mellan städerna i regionen och myslunkar med en latte inne i respektive centrum. Eller? Inte riktigt, det visar sig att biltrafiken ökar när en region förstoras, eller när flera blir till en – och sovstäderna växer i storlek. Regionförstoring skulle kunna innebära täta städer sammanbundna med effektiv kollektivtrafik. Resultatet blir tyvärr lika gärna sprawlande städer med ökad biltrafik.

Av: David Lindelöw

Fel håll

När man åker tåg är den största behållningen vetskapen om att ens modal choice är det bästa – det modernaste och urbanaste. Att åka baklänges i tågets färdriktning förstärker denna känsla. Man blir en resande människa som inte är beroende av det fysiska rummets begränsningar och riktningar. Att åka baklänges är kosmopolitiskt.

Framtidsutsikter

Nu är det beslutat att bron mellan Röby och Puttgarden ska byggas, (DN, Sydsvenskan [med bild]). Tåg ska kunna köra mellan Malmö och Hamburg på två timmar, känns bra. EU ska gå in med 30 % finansiering, och resten ska de två värdländerna ställa upp med. Också bra för att den framtida länken mellan Oslo – Berlin ska bli av. Men å andra sidan, trafiksäkerhetsmässigt, alla lastbilschaufförer borde ha en paus på båten som de nu kan effektivisera bort. Dessutom så lär väl lastbilstrafiken öka ännu mer. Tänker de för övrigt på att lägga fyra spår till järnvägen när de ändå är igång, den godstrafik som jag önskar mig kommer annars att stoppa upp rejält för de snabbare tågen. Sträckan, 19 kilometer bro är ungefär lika långt som Malmö-Lund, vilket är en sträcka som garanterat behöver fyrspår. Nu ska det väl inte gå lika många Pågatåg över Fehrmarnbron som mellan de skånska metropolerna, men ändå. Men tanken på att kunna ta mig från Oslo till Berlin på sju timmar lockar vesäntligt. Undrar om DSB eller DB vinner den upphandlingen…