Klart grabben ska ha en Wingårdh

Gert Wingårdh är ju för närvarande den dominerande arkitekten/arkitektkontoret i Sverige. Från att ha varit ett ganska exklusivt varumärke, där kontoret släppte ifrån sig tämligen få, men genomarbetade alster i prestigearkitektur-kategorin har nu var och varenda kommun bestämt sig för att skaffa sig en Wingårdhare: Jönköping, Sunne, Örnsköldsvik, mfl. Antagligen betraktas det som ett lätt sätt att casha in uppmärksamhet till kommunen, nu när Wingårdh är den enda arkitekt ”vanligt folk” känner till efter all uppmärksamhet kring House of Sweden (den där Calvados eller vad han nu hette som gjorde det dyra tornet i Malmö är väl glömd vid det här laget).

Men när alla kommuner har en egen Wingårdh-lådha, bryr sig någon då? Den första i högstadieklassen som skaffade mobiltelefon var ju häftig, men när jag fick en hade ju redan alla andra mobil. Så för att sticka ut jag fick starta ett band istället, och ja, ni fattar analogin…

Nu har en framsynt kommunpolitiker i Linköping bestämt sig för att det ska bli fler höghus där, skriver Östgöta Correspondenten (se bild). Det aktuella huset kommer inte att ligga i stadskärnan utan en bit utanför, mellan ett mer välbärgat område och ett mindre. I samma tidning framför arkitekt Bo Sundberg vettiga synpunkter.

Kritiken mot Wingårdhs kontor verkar växa i arkitekturkretsar, vilket jag tycker är sunt. Uppenbarligen börjar de få för stort utrymme och bidrar till ytterligare likriktning av prestigearkitekturen (på grund av kommunpampars dåliga koll på utbudet). Jag är inte på rak arm fientlig till ett höghus i Berga; det kan nog bli häftigt med ett sådant där uppe på berget (den tänkta placeringen ligger i närheten av vattentornet). Men de kunde väl ha ringt någon annan?

Av: Jonas Westin

Pågående arkitektur

Dagens Sydnytt visade ett reportage om ett bitterljuvt jubileum. Det är 10 år sedan Rhoca Gil-skandalen i Hallandsåsen uppdagades – och över 15 år sedan som byggandet av tunneln inleddes. Vad som hände och vad som (inte) gjordes har dryftats in absurdum.

Jag noterade en intressant sak som sades i Sydnytts reportage: Det finns (såklart) barn i trakten som inte levde innan tunnelbygget påbörjades. För dem är Hallandsåstunneln som vilken industri som helst, den har ju alltid funnits där.

Kan man se ett pågående bygge som ett eget arkitektoniskt fenomen? I dagens urbana metropoler som är under ständig utveckling och omdaning rekonstrueras stadsbilden hela tiden – och i denna bild är konstruktionskranar ett lika naturligt inslag som caféer och rödljus. Att beskriva exempelvis Berlin och Beijing utan sina kranoraman är meningslöst.

Storstadsbor är nog vana vid att se byggplatser som byggnader. En bra diskussion om urban arkitektur börjar med denna devis.

Av: David Lindelöw

Så har åklagaren slagit fast…

…att det inte är olagligt att måla slagord mot White arkitekter på Slussplan. Frågan är när denne ska åtala White arkitekter själva för det de tänker göra där.

No tears for Malmoe

>Sydsvenskan om Kockumskranen

Inga tårar för Malmö