Monthly Archives: november 2007

Kinesiska siffror

Ibland måste man ställa sig på tågtaket för att se rälsen. Stockholms tunnelbana är sammanlagt 110 km lång, Beijings är 142 km. Stockholm har 1,3 miljoner invånare, Beijing har drygt 17 miljoner. Givetvis måste kineserna bygga ifatt. År 2015 ska huvudstaden ha 561 km räls.

Till 2010 ska även bussystemets längd ha ökat från 165 km till 450 km. När 1000 nya bilar varje dag joinar stadens smogdystopiska trafiksystem är det nog bra att planerarna blickar längre bort än sommaren 2008.

Av: David Lindelöw

Lämna en kommentar

Filed under Beijing, järnväg, trafik, tunnelbana

NCC Komplett gick inte alls – men Skanska satsar

Igår skrev Ny Teknik att NCC nu helt lägger ned sin husfabrik i Hallstahammar. Tyvärr verkar man inte vilja tala om varför, men det rör sig antagligen om samma orsaker som ledde till neddragningarna vi tidigare skrivit om: underleverantörer har inte kunnat leva upp till de krav fabriken har ställt, och därmer har inte effektiviseringen blivit speciellt stor.

Dagen innan (ironiskt nog) skriver Ny Teknik att Skanska nu öppnar fabriken för sin egen motsvariget – Moderna Hus. Till skillnad från NCC Komplett (där väggarna byggts med reglar och skivor – modern flerskiktsteknik) byggs Moderna Hus med prefab-betong. Detta gör att Skanska får mycket bättre kontroll över sina måttoleranser – eftersom de själva bygger gjutformen är det ju de som bestämmer, inte leverantörerna som bara ska hotta dit sten, sand och grus. Förhoppningsvis innebär detta också att man kommer att kunna bygga med tung teknik (betongväggar) utan att bygget ska behöva stå stilla för att låta byggfukten torka ut.

Andra skillnader mellan Moderna Hus och NCC Komplett (som kanske kan vara avgörande, men citera mig inte):

  • Skanska verkar också (enl. Ny Teknik) ha förstått det som jag skrev att NCC missat, nämligen att man faktiskt måste begränsa beställarnas valfrihet för att kunna uppnå effektiv industriell produktion.
  • Skanska har inte kickat ut alla byggnadsarbetare utan tagit in dem i produktionen för att dra nytta av deras kunskaper.
  • Skanska har utannonserat en arkitekttävling för sin industriella plattform, vilket kan ha tvingat dem att öka ”uttrycksfullheten” för/möjligheterna med Moderna Hus.

För problemet är ju ändå att ingen vill köpa ett likadant hus som någon annan fått byggt åt sig. De analogier till bilindustrin som Staffan Carenholm för fram här (nej, texten är inte så rabiat som rubriken) är nog korrekta: Man kanske måste integrera produktion och design? Å andra sidan finns det en viktig skillnad som SC missar: Om man bygger 100 000 likadana bilar bygger man ett hus. Men det kanske det är slut med?

Bios Politikos skriver också om detta. Fast jag köper inte hans triumferande tirader.

Uppdatering: Operation Karlstad har också skrivit ett intressant inlägg om industriellt byggande. Mycket läsvärt, kanske i synnerhet för undertecknad…

Av: Jonas Westin

2 kommentarer

Filed under Byggande, Industriellt byggande, Innovation, ständigt denna vessla, teknik

Stadsliv II: Långt till latten?

donald_appleyard.jpg

Donald Appleyard var en rolig kille. På 60-talet jämförde han tre olika gator i San Francisco. En hade ett lågt trafikflöde (2 000 fordon/dygn), en hade ett mellanhögt flöde (8 000 fordon/dygn) och en hade högt flöde (16 000 fordon/dygn) – i övrigt skiljde sig inte gatorna så mycket från varandra. Det visade sig att de boende på den lågtrafikerade gatan hade fler vänner och dubbelt så många bekanta som de som bodde på den högtrafikerade gatan. (Resultatet är kanske föga förvånande.) Appleyard menade att den högtrafikerade gatan saknade exchange space, där man kan interagera socialt. De boende på den högtrafikerade gatan såg dessutom den endast som en länk mellan bostaden och andra målpunkter.

Ett nutida exempel: Rasmus bor i ett snurrigt gentrifierat område i en svensk stad med ungefär 300 000 invånare. Det är sent i maj, det är 2000-tal, Rasmus sitter på en rullstolsblockerande uteservering som ligger på hans egen gata. Han sippar på sin cappuccino och kommer i samma stund på att de italienska mandelskorporna, som serveras på caféet på andra sidan gatan, är ”way more ball” än de som finns på hans sida av gatan. Vad gör han? Han går lätt över gatan så klart! Gatan är ju nämligen avsmalnad, allémysig och det finns cykelfält och marksten vart man än tittar. (Kommunen ville ha en levande innerstad, och fick kanske samtidigt ett nytt externt köpcentrum. Dessa två fenomen är naturligtvis totalt oberoende av varandra.)

Det är nog lite svårare att applicera Appleyards forskning på dagens svenska städer med sina gågator, 30-zoner och ”bilfria” innerstäder.

Av: David Lindelöw

20 kommentarer

Filed under gentrifiering, livsmiljö, shared space, stadsliv

Stadsliv I

I Sydsvenskan slår en arkitekt (!) hål på water-front-ballongen:

Det är dödstråkigt i Västra hamnen. På söndagarna är det jobbigt på grund av alla besökare, resten av veckan är där helt dött – och så blåser det alltid, sa danska inredningsarkitekten Sandra Henningsen, som ställde sig i kön igår för att kunna flytta från Köpenhamn till en tvåa i kvarteret Ruth granne med S:t Paulikyrkan.”

Av: David Lindelöw

1 kommentar

Filed under arkitektur, livsmiljö, stadsliv, urbanitet

Att skapa karaktär utan att ta tillvara karaktären

Ett bohuslänskt fiskesamhälle präglas byggnadsmässigt främst av två saker: närheten mellan husen och därmed insyn samt att samhällena är svårframkomliga för biltrafik. I Göteborg, vid norra älvstranden, bygger HSB just nu brf Valö Fyr. Området skall, enligt tanken, likna ett bohuslänskt fiskesamhälle. Så långt allt väl, vem vill inte uppleva den bohuslänska charmen men samtidigt ha nära till den stora stadens sus och brus…

brf Valö fyr Göteborg

I samband med projekteringen fick intressenterna värdesätta olika kvalitéer de ville att området skulle ha. Nummer ett på listan blev att ha bilen tillgänglig utanför huset. Nummer två blev att insynen mellan husen skulle vara så liten som möjligt. Med tanke på att prisbilden för bostadsrätterna ligger mellan 3 och 6 miljoner, har jag ett tips till alla de intressenter som inte haft ”turen” att få en köprätt. Köp en lägenhet i Hammarkullen. Där kan ni njuta av en begränsad insyn och närhet till bilen på parkeringsdäcket/garaget i källaren. Lägg sen resten av slantarna på en sommarstuga i det riktiga Bohuslän.  För själva atmosfären av fiskesamhälle lär inte infinna sig i brf Valö Fyr.

Av:  Henrik Bertheden

8 kommentarer

Filed under arkitektur, bostadsrätt, Byggande, livsmiljö, samhällsplanering

Backcasting

Retro-Futurismus visar fantastiska bilder som visar vad man tidigare förutspådde om transporter i framtidens städer. Efter att ha tittat på dessa hybrisutopiska konstverk – fulla av innovation och slående övertro på resande – är det nedslående att konstatera att nytänkandet inom dagens (framtidens, alltså) transportsamhälle representeras av den bespottade spårtaxin. Den fylligaste hemsidan jag hittat om dessa skidliftar för städer ger ett så märkligt och oseriöst intryck att man undrar om det inte också är en framtidsvision från the late fifties.

Av: David Lindelöw

3 kommentarer

Filed under Innovation, trafik

FBL, skogen och klimatet

Fastighetsbildningslagen (FBL, 1970:988) innehåller i 3 kap ett par paragrafer (§ 5-8) som reglerar fastighetsbildning med jordbruks- och skogsfastigheter. § 7 säger bla ”mark som är avsedd för skogsbruk får inte delas in på ett sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse…” I § 6 står det ”fastighetsbildning som berör en jordbruksfastighet får inte äga rum om åtgärden är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen.”

Förarbetena handlar en del om att man inte ska försämra jord- och skogsbruksnäringen ifall kristid kommer. Dock har man i praxis gått mot att uppluckra detta (exjobb). Idag bor alltså många på landsbygden snarare för att öka sin livskvalitet än för att bedriva näringsverksamhet. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv innebär det att värdet av skogen som bihang till bostad är mycket större än värdet som skogsfastighet. Eller för att citera exjobbet ”Att äga har blivit ett incitament för att köpa skog, och då också en markanvändning i sig.”

Detta leder till att skogsmarken ifråga brukas alltför extensivt, dvs för lite i förhållande till vilken avkastning den kan ge. Vilket går emot jordbruksnäringen och paragraferna ovan. Som i sin tur står lite på kant med förutsättningarna för en levande landsbygd, och som finns reglerad i miljöbalken. Man får ett motsatsförhållande mellan ekonomiskt driven stordrift och de som vill ha skogen för husbehov, jakt och allmänt värdeförhöjande yta mer än skogsbruk.

Jag gillar utvecklingen mot en mer levande landsbygd även om man alltsomoftast suckar när man ser en ny hästgård; snart vanligare än kantareller i skogen. Det jag undrar är hur det blir om man börjar implementera mer av den globala uppvärmningen i FBLs tredje kapitel. Hur viktig blir jordbruksmarken? Kommer vi eftersträva ett mer självhushållande samhälle eller är det återgång till stordrift som gäller? Kommer man återgå till en mer bokstavstrogen tolkning av lagen? Och vad hade det för betydelse för landsbygden?

Av: Karl Rüter

2 kommentarer

Filed under fastighetsbildning, FBL, samhällsplanering, skogsbruk