Zonering

Hur vill vi inte planera städer? Östra kyrkogården i Malmö är, trots (eller tack vare) sin oerhörda skönhet och detaljrikedom, ett intressant skräckexempel. Arkitekten Sigurd Lewerentz delade in kyrkogården i ett antal überplanerade kvarter.

Att gå runt i dessa kvarter är som att gå runt i en Corbusier-kantig labyrint. När du väl kommit in i ett kvarter kommer du oftast inte ut, utan att vända om. Det känns som en gated community där stenmurarna istället är välklippta häckar och trädgårdarna är grusbelagda gravplatser.

Den stadsdystopiska känslan förstärks än mer av faktumet att de små kvarteren är indelade i storkvarter, som sammanbinds med breda, bilvänliga alléer. Varje kvarter har dessutom siffernamn, till exempel 9F – jag tänker genast på sjukhus 19 i Moskva. Som om inte det vore nog är stora delar av kyrkogården inmurad med höga träd; allt man ser utanför är de översta våningarna på 60-tals-lamellhusen.

Fast allt är så vackert så att man nästan drömmer om den zonuppdelade stadens revansch. Då skulle kvarter 3 vara fabriker, 5 konsumtionscentra och 9F kunde ha krav om en studsmatta per tomt. Kvarter 6 kunde få förbli kyrkogård.

Av: David Lindelöw

Advertisements

5 kommentarer

Filed under arkitektur, livsmiljö, Malmö, samhällsplanering, stadsplanering

5 responses to “Zonering

  1. Ja, funktionalismen har alltid varit bäst på att skapa städer för döda människor (jfr Skogskyrkogården). Det ligger onekligen nära till hands att koppla detta till Nikos Salingaros teori om ”dödens geometri”…

  2. Fin text.

    Nästa gång samhällsplanerarna går loss på zonplanering (det lär väl komma åter när vinden vänt en gång till?) kunde man lära av nutidens arkitekter och lagra in lite referentiellt lullull. En zonstad planerad efter dödsrikets tre zoner vore fantastiskt, istället för den modernistiska ABC-staden får vi infernot – skärskelden – paradiset.
    (alltså ytterförort, närförort, innerstad?)

  3. karlr

    bara en liten fråga i det här. När jag hör att man inte ska zonera, kopplar jag detta lätt till sprawlande (schprräueewll). Men det är inte det ni är ute efter heller eller?
    Ok, jag förstår att ytterort,närförort, innerstad är en dålig idé men Värmdö är inget alternativ.

  4. Jonas

    Karlr: om man har en ordentligt funktionsblandad stad blir väl sprawl-diskussionen inaktuell? Funktionsblandning leder till korta avstånd, sprawl = långa avstånd, även om jag kanske förenklar lite.

  5. karlr

    ja, eller, nej, det beror sig på såattsäga. Zonerna i sig behöver inte vara så stora att de upphör att vara funktionella (inte samma uttryck som funktionalism) . Inte heller så behöver funktionsblandningen vara sådan att man slipper resa långa sträckor för att nå allt man behöver, Värmdö borde duga som exempel. Natur, hav, villa nära, små handelscentra också (=funktionsblandning), men allt som kräver lite högre densitet långt bort.

    Men visst, såhär blir det väl knappast alltid. eller nånsin…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s