Det finns ju inget stadsverk och ingen stadspolitik men glesbygdspolitik har vi, och ett glesbygdsverk, ännu så länge. Nu läggs det ner, bland ett gäng andra myndigheter och verk, fast ändå flest nedläggningar som drabbar glesbygden är antalet bensinmackar som stängs. Centern (som ju är en del av de sittande) brukar ju hävda att de är ett företagarparti, men mumlet i korridorerna tycks öka. Tillväxtverket (kan det vara det som ersätter?) verkar inte riktigt inriktat på samma frågor.
Vilka effekter kan vi se på landet, lite stadsbyggnadsmässigt såhär på nyåret? Man kan ju anta att åtminstone polariseringen mellan land och stad blir större. Semesterlandsbygden sprider ut sig, de verkliga invånarna flyttar in till stan. Ett eller noll, resten av markerna nås med Toyota Land Cruisers med 500 l bensintank. Rostsverige blir säkert glada, liksom kanske Jörnmark, men det är ett gigantiskt marknadsmisslyckande. Som vadå, motiveras med att det inte är ekonomiskt hållbart att driva bensinmack ute på vischan? Precis som låg exploateringsgrad är detsamma som nollproduktion.
Det här är egentligen samma resonemang som det om kollektivtrafiken, det fungerar inte att driva vissa samhällsnyttiga funktioner endast vinstmässigt. Att man ålägger existerande bensinmackar som säljer mer än 1000 kubik om året, dvs i runda slängar har mer än 40 fulltankningar om dagen, att tillhandahålla alternativa bränslen lägger ytterligare bränsle på nedläggninsgsbrasan.
Kan man nå ett hållbart samhälle genom att lägga ner glesbygden?
/Karl Rüter
Betongelit 
I Sverige som är ett land med liten matproduktion tror jag faktiskt det. Jag är själv uppväxt på landet och det är mycket svårt att leva hållbart om man vill värma upp villan samt ta sig in till stan då och då. Det går ju inga bussar längre. Att det är så är kanske ett resultat av politik men jag tror nog att Sverige som det ser ut idag skulle vara mer hållbarart utan landsbygd.
Däremot om man bara lyfter på blicken så måste ju människor någonstans i världen bo på landet för att vi skall kunna få mat på bordet.
Men jag tror inte att Sverige inom rimlig tid kan ställa om till egen produktion av landsbygdsvaror för att det skulle kunna göra Sverige mer hållbart.
Tyvärr. För det är annars väldigt fint och jag kan tänka mig att skaffa en sommarstuga där ute….
Som vi alla vet är ”hållbart” ett väldigt vitt begrepp som spänner om många aspekter. Ett Sverige utan landsbyggd kan säkert vara mer hållbart ur miljösynpunkt, men den sociala hållbarheten då? Alla är inte lämpade/skapta för att ägna all sin lediga tid på Espresso house och knatandes gågata upp och gågata ner, och för den delen inte heller bära kostym på arbetstid och spekulera i fastighetsklipp.. Kanske kan man också tänka sig att de som bor i stad, pga det större konsumtionsutbudet som bjuds, har en benägenhet att konsumera mera än de som bor på landsbyggd. Vad har då denna ökade konsumtion för inverkan på den ekologiska hållbarheten? Säkert positivt ur ekonomisk hållbarhetssynpunkt, men annars vetikatten. Glesbyggd eller inte, därom tvistar de lärda….
–> Robert
Det går inga bussar längre. Så är det ju, och som sagt är det mest politik, precis som macksubventioner.
Fast det här med att vara hållbar utan landsbygd, jag menar ju att landsbygden producerar, kanske mer än tidigare. Om inte annat så har vi skogsproduktion. Och att köra längre med varorna är väl inte bra ur hållbarhetssynpunkt (ekologiskt).
–> Jesper
Jag är inne på din linje i det hela, om jag förstår dig rätt.
Grundbulten i det hela är att det finns människor som på olika sätt lever på att producera i glesbygd och det känns trångsynt att försvåra i onödan för dessa för att man ska driva en miljöpolitik ihopblandad med maximal kortsiktig avkastning (egentligen: lägg ner alla mackar, stäng alla glesa busslinjer)
För den delen går det väl att göra fastighetsklipp ute i naturen också, man kan ju t.ex. fråga de tanterna som hittade en guldåder i Värmland. Vilka blir samhällskostnaderna för att bygga tillbaka det redan nedlagda samhället där till god standard, då guldet nu ska utvinnas?
Angående det här om mackar, så har jag tänkt att om nu bensinpriset ska chockhöjas, så kanske glesbygdens (då menar jag ”riktig” glesbygd) enda räddning är subventionerat bränsle. Men låt det då vara ett miljömässigt hållbart sådant.
Det hade nog varit en idé, men man måste på ngt vis lösa problemet med att man inte ska tjäna på att åka till Årjäng och tanka när man bor i Göteborg.
Sen får man se till att folk inte konverterar sina gamla bilskrällen till något som kör på de miljömässigt hållbara bränslena på ett ohållbart sätt. Det fanns (finns) ett gäng som skruvade om sina gamla volvosar till att köra på etanol utan att ställa om förbränningen för det. Blev ju billigare, men inte direkt mer miljövänligt. Nu är ju inte etanol heller lösningen, men exemplet får peka på problemet.
Ah, låt glesbygdsfolket köra sin bensin/dieseldrivna bil, miljöproblemen ligger inte där. Det är den tunga trafiken som måste minska!
Henrik, hur många lager ironi behövs skalas bort?
Nä, låt landsorten åka kollektivtrafik i trådbussar och frakta allt gods på lightrailway såklart!
Själv ser jag hur den nedlagda macken leder till nedlagd affär, till nedlagd cykelverkstad, nedlagt apoteksombud och nedlagd gräsklipparförsäljning. Tyvärr. Det får vara hur hållbart det vill att alla mackar skall miljöbränsle men det släpps inte ut mindre Co2 för att jag måste köra 3 mil fram istället för 1,2 mil om jag vill tanka…./VS
Jag håller verkligen med, det är utvecklingen, eller snarare degenereringen.
Det verkar dock finnas ett gäng folk som vill att man ska bo punktformigt, som Le corbusiers vertikala trädgårdsstäder, eller åt det hållet iaf, som inte ser detta.
Och det håller inte, så att säga.
Ping: Istället för strandskydd, förvirring « Betongelit