Hexagon-rummet på Mariebjerg kyrkogård, Köpenhamn, skapat av G N Brandt. Foto: Jenny Åkesson
Kalmar kyrkogårdsförvaltning blev 2008 utnämnd till det något interna priset ”Sveriges kyrkogårdsförvaltning”. Hipp-faktorn är väl sådär, men bakom ligger mycket nytänkande och kanske början till en ny tendens i våra städer.
Flertalet av våra kyrkogårdar byggdes en gång i utkanten av våra städer, långt ute på vischan som det upplevdes då. Trängseln på de gamla medeltida kyrkogårdarna och de relativt ohygieniska förhållandena stod bakom förflyttningen av vår sista utpost. Idag ser det annorlunda ut. Många av kyrkogårdarna upptar idag stora och centrala ytor i städerna. I takt med att andra grönytor minskar och att hållbarhets-debatten argumenterar för tätare städer ökar också anspråken på kyrkogårdarna.
Hundrastning på kyrkogård, Köpenhamn. Foto: Jenny Åkesson
I Danmark, framförallt på Assistens kirkegård i stadsdelen Norreport i Köpenhamn har man gått anspråken till mötes. På en rundtur i kyrkogården möter man både dagisklasser, hundar och deras ägare på promenad och en och annan joggare. På sommaren ska här enligt en dansk vän också förtäras en och annan picnicmåltid på gräsmattorna. En titt på anslagstavlan och hemsidan avslöjar att man arbetar som en kulturinstitution, sätter upp teater i kyrkogården, arrangerar rundvisningar och har utställningar. Även i Kalmar arbetar man intensivt för en mer ”levande kyrkogård”, vilket är bakgrunden till årets utnämning. Man satsar mycket energi på utformning och vackra planteringar som lockar både anhöriga och andra.
Skolelever och florist-studenter får komma och visa upp sina alster på kyrkogården och det anordnas rundvandringar. Från kyrkogårdens sida välkomnar man alla besökare, även hundrastning, picnic och lek på gräsmattorna. Dessa kyrkogårdar börjar helt enkelt mer och mer också användas som parker för stadens befolkning.
Lärkslänten på Bipsebjerg kyrkogård, Köpenhamn. Foto: Jenny Åkesson
Personligen tycker jag det är en mycket positiv utveckling. Få miljöer är så vackra och välskötta som våra kyrkogårdar. Budget-ramarna är betydligt generösare än vad de är för våra kommunala planteringar och parker, och därmed också möjligheterna i vad man kan skapa och sköta. Arkitekturen, både i byggnader och landskapsarkitekturen, håller en väldigt hög klass och på många kyrkogårdar erbjuder en enorm rikedom i dramatiska och upplevelserika gröna rum.
Helt oproblematiskt är det förstås inte. Det gäller att hitta en form där de anhöriga kan få en stilla stund för eftertanke och sorg utan att störas av andras aktiviteter. Jag tror detta kan lösas dels rumsligt, med väl avgränsade och markerade rum, men också genom att de allra flesta människor har en väldigt stor respekt för gravplatser. Faktumet att det är en gravplats kan också bidra med en dimension, en stillhet och miljö för eftertanke som vi kan ha svårt att få på andra platser. I Kalmar uppför man lugna och vackra tanke- och meditationsrum i just detta syfte.
Formklippt idegran i ett av många karaktärsfulla rum signerade G N Brandt på Mariebjerg kyrkogård, Köpenhamn. Foto: Jenny Åkesson
Många av våra kyrkogårdar tillhör de vackraste gröna miljöerna vi har i Sverige. Jag tycker det är ett alltför stort slöseri med mark och resurser för att det inte ska få upplevas av fler. Fler levande på våra kyrkogårdar, tack!
(När det gäller den arkitektoniska kvalitén på våra kyrkogårdar ligger vi fortfarande dock långt efter danskarna (se foton). En utflykt till t.ex. Mariebjerg eller Bipsebjerg kirkegårdar i Köpenhamn är helt fantastiskt.)
/ Jenny Åkesson
Betongelit 
Låter som en väldigt intressant tanke och det borde finnas stora möjligheter att använda grönytor mer effektivt. En stor risk finns dock att den respekt som idag finns för ”vår sista anhalt” minskar kraftigt, då respekten till viss del kommer med den inte alltför frekventa kontakten med kjyrkogården. Om kyrkogårdarna blir en del av vardagen och en plats att vistas på kan nyttjandet eventuellt missbrukas av vissa grupper. Dock är jag til största delen positiv till en försiktig utveckling i denna riktning.
Intressant inlägg och ett mycket bra förslag!
Dessutom var det väl precis så kyrkogårdarna användes förr i tiden, fram till slutet av 1700-talet (åtminstone på kontinenten), som stadsparker, lekplatser etc. Det var rädslan för smittspridning som gjorde kyrkogården till tysta och tomma ”städer för de döda”. Men det är ju inte något problem idag, med våra moderna begravningstekniker.
Johannes: Intressant – jag visste faktiskt inte att de hade använts så förr! Jag vet däremot att kyrkogårdarna generellt var betesmark förr i tiden, fast det var då ”det fina folket” fortfarande begravdes inne i kyrkobyggnaden.
En intressant aspekt som kan komma att skynda på hela processen är att fler och fler idag väljer att begravas i minneslund eller liknande, vilket får till följd att mer och mer plats blir över. Tyvärr är dessa ytor oftast i form av små plättar här och där så en utmaning är hur man kan få användning för alla dessa ”luckor”.
Ja, mer ”levande” kyrkogårdar.
Personligen tycker jag att det är intressant att vandra runt och läsa på gravstenar med titlar på arbetaryrken som under den tid de dog var dåtidens pampiga titlar, typ buissness manegmant contoller.
Off-topic: http://malmo.se/bostadbygge/utstallningarstadsmiljoarrangemangarkitektur/arkitekturimalmo.4.529cbf21197a6272ab800015585.html Det här var ju lite kul.
David: bra sida! Bra utgångspunkt för en arkitekturvandring i Malmö.