Region Skåne har presenterat en Inriktning för infrastrukturplaneringen i Skåne 2010 till 2019. Bland allt det vanliga fyrspårs- och E22-tjatet och progressiva satsningar såsom park-and-ride märks två förslag som helt enkelt inte borde vara med.
Järnvägsförbindelse till Malmö Airport (Sturup)
Varför satsar Skåne på detta? För mig, som lever i år 2007, är detta den högsta formen av hyckleri inom transportområdet. Man gör det enklare att åka en till en charterflygplats – och lockar säkert med miljöargument i det kommande förslaget. Att man fortfarande ger Sturup konstgjord andning är oförståeligt; förhoppningsvis blir Ryan Airs nedläggning ett steg i rätt riktning.
Satsningar på ett huvudvägnät för långväga godstransporter
Förutom att anpassa vägnätets kvalitet till trafikökningen vill man tydligen öka godstransporterna på väg ännu lite mer. Detta begränsar miljöproblemen till ett godsstråk, det är ju sant, men i ett regionalt eller globalt perspektiv blir naturligtvis effekten den motsatta.
Dokumentet avslutas med en strof som nästan verkar vilja ursäkta det övriga innehållet: ”För att på sikt nå måluppfyllelse med avseende på de transportpolitiska målen och miljömålen kommer det att krävas avsevärda insatser.”
Borde det inte stå ”andra insatser”?
Av: David Lindelöw
Betongelit 
Vad sägs om den här då:
”I ett längre tidsperspektiv ställs krav utöver fyra körfält på vissa vägavsnitt till följd av förväntad fortsatt ökning av lastbils- och personbilstrafiken.”
Hej & hå.
Både järnvägen till Sturup och Simrishamnsbanan nämns i bisatser under en gemensam punkt; den järnvägssatsning som lyfts fram är förstås 4 spår mellan Malmö och Lund. Frågan är om någon av de förstnämnda blir av under planeringsperioden. Simrishamnsbanan själva anser att de ska öppna år 2015 men det kan de nog glömma.
När det gäller att planera ett stråk av huvudvägar är det främst en säkerhetsfråga men även en miljöfråga. Genomfartstrafiken av lastbilar i Skåne har ökat enormt bara de senaste 10 åren, till stor del pga EU-inträdet. Att då inte se över vägarna är rent ut sagt idiotiskt. Risken för olyckor och därmed läckage måste kunna minimeras genom planering.
Får ”Kastrup konstgjord andning”? Måste var Sturup ni möjligen tjötar om? Det är en njutning att märka ord!
Observeras bör också (angående konstgjord andning):
Till skillnad från andra transportsystem bär flyget sina egna kostnader och belastar i stort sett inte statsbudgeten. När vägnätet och järnvägen rustas eller byggs ut, är det samhället som står för kostnaderna. Flygets infrastruktur däremot byggs inte med skattemedel utan med LFVs egna intäkter. LFV går t.o.m med vinst, vilket inte är helt vanligt när vi pratar statliga verk. Så sent som 2003 fick SJ räddas från ekonomisk kollaps, då togs pengarna i från statliga intressen som gick med vinst (LFV?).
Och för att slutligen döda alltihop avslutar jag med ett citat (som jag helt instämmer i) från Ture Sventon, den praktiserande privatdektektiven: ”Järnvägar är på det hela taget överskattade. I vart fall när det gäller att resa.”.
Lite pinsamt att jag skrev Kastrup istället för Sturup. Upptäckte det först nu.
Jensa: Av naturen är järnvägen sådan beskaffad att anläggningen och dess underhållskostnader är klart större än luftfartsverkets motsvarighet. 2006 lade Banverket ut 4,9 miljarder på underhåll (5,3% av anläggningstillgångar på 92,1 mdr), medan LFV lade ut 0,3 mdr kr (2,2% av anl.tillgångarnas värde på 13,4 mdr). Du måste jämföra Luftfartsverket med Banverket.
SJ torde snarare jämföras med SAS (som ägs av svenska, norska och danska staten om jag inte missminner mig) och där kan man ju så att säga dra sina egna slutsatser… SAS har väl knappast varit mer stabilt än SJ sedan respektive avregleringar.