Kategoriarkiv: sovstad

Också stadsplanering.

Den här formen av planering är i alla fall vacker, men kanske inte så smart.

mapleglen av ross racine

mapleglen av ross racine

Ross racine heter konstnären. Och som tur är finns inte grejerna på riktigt. Men roligt är det. Vi tar en till:

Riverdale (v2) av Ross Racine

Riverdale (v2) av Ross Racine

När man flyger över USA fattar man var inspirationen kommer ifrån. Då kan man se ändlösa villaförorter, och när planet går ner inser man att alla hus är stora som herrgårdar. Och nu kommer skiten hit också. Vem blir först med att göra ngt liknande med hyreshus?

Se till att kika in på Ross hemsida: http://www.rossracine.com/

av: Karl Westin

Annonser

3 kommentarer

Under Feng shui, sovstad

Detaljplanen och demokratin

Det är smockfullt. Jag sitter och trycker längst bak i en sal i Oxies medborgarkontor. Det är så trångt att jag tvingas mysa med den för kommunhus obligatoriska jätteväxten. Trots att mötet ännu inte börjat är det en småputtrig upprorsstämning i rummet, mina stolsgrannar klagar på att det tryckts upp för få infofoldrar och undrar om ryktena om vad som ska presenteras verkligen stämmer.

Jag trodde verkligen inte att mötet, som jag berättade om i inlägget nedan, skulle vara så välbesökt. Det handlar ju bara om en detaljplan för Oxie centrum, tänker jag. Fast det är, ska det visa sig, inte detaljplanen som upprör, utan endast de två ”punkthus” som ingår. Ja, faktiskt: representanten från stadsbyggnadskontoret väljer upprepande ordet punkthus. Det trodde jag var ett branschord, vilket jag även trodde om ordet ”volymstudier” – ett ord som planeraren Joakim Axelsson använder för att ursäkta att illustrationerna på det framtida Oxie centrum ser lite kala ut: ”Det är bara volymstudier.” Det biter inte på Oxiepubliken, de har inte insett charmen med SketchUp. Och de tror heller inte att husen kommer att skugga omgivningarna så lite som presentationen föreskriver.

Planarkitekten försöker övertyga publiken om vikten av att med byggnader ”skapa ett rum”. Då frågar en man i grått hår och väst om inte det går att skapa ett rum med 3-våningshus och frågar raljerande om ”det inte finns något annat rum vi kan skapa”. Det vanligaste spontana utropet från publiken är dock: ”Det blir Rosengård!”. En, minst sagt, intressant slutsats som flera i publiken drar.

Det blir under mötets gång mer och mer tydligt att mötet manifesterar den klassiska konflikten mellan arkitektens och invånarnas idéer. Men det finns också en annan betydligt intressantare dimension. Richard Florida pläderade ju för en blandning av technology, talent and tolerance för att få städer att lyckas. Det är tveksamt om tjänstemännen bakom detaljplanen representerar Floridas intressen. Oxieborna ställer sig i alla fall bakom devisen som används för att invända mot Floridas framgångsrecept: sun, sprawl and security

Av: David Lindelöw

7 kommentarer

Under arkitektur, förtätning, politik, samhällsplanering, sovstad

Det nya nyfunkis

Idag (24 juni) är det möte i Oxie, Malmös utslängda villaenklav. Mötet kommer nog bli en veritabel uppvisning i hur NIMBY-lobbyn arbetar. Dagens Oxie är ett gigantiskt villaområde, med hus från olika tidsperioder. Och diskussionen om höghusen borde vara perifer relativt vad som faktiskt ska byggas.

Exempelvis bygger JM ett område med hus (se bild nedan) som liknar den typiska 70-talsvillan (notera speciellt takvinkeln och fönsterparet på övervåningen), i en något moderniserad tappning. Mig veterligen är detta en tämligen unik nybyggnation. Vid första anblick ser det ut som området renoverats och fått mysig 2000-talsmarksten. Är det nyfunkisvågens efterträdare vi ser?

Av: David Lindelöw

2 kommentarer

Under arkitektur, sovstad

Regionförstöring

I Lomma och Höör bygger man fler bostäder. Så trevligt. Men tittar man i ett större sammanhang märker man en utveckling där Malmö och Lund allt mer omges av sovstäder och ”sovkommuner”, som istället för att satsa på egen näringslivsutveckling i allt högre grad försörjer sig på att kränga dyra bostadsrätter till och håva in skattepengar från människor som tjänar sitt uppehälle i de större kommunerna.

Här följer en liten sammanställning av antalet arbetstillfällen inom några kranskommuner till Malmö och Lund (källa: SCB Kommunfakta). Som en jämförelse har jag valt Emmaboda kommun i Kronobergs län. ”Bara för att” har jag också tagit med kommunernas placering på Svenskt Näringslivs ranking över kommuners företagsklimat 2007.

Tabell över några kommuner: arbete och företagsklimat

Som synes har Emmaboda, en liten kommun mittemellan Kalmar och Växjö, klart fler arbetstillfällen i förhållande till folkmängden än Vellinge. Detta trots att friheten torde vara mindre och skatten högre. Ärade Akademiledamöter! Hur kan Sveriges ”252:e bästa kommun” klå vårt rikes bästa (!) när det gäller arbetstillfällen? Jag kan nog tycka att de slipsbeklädda herrarna har något att klura på, men det är egentligen inte det vi ska diskutera.

Det vi ska diskutera är den ständigt pågående regionförstoringen i Skånes län. Politiker som tycker om att synas på bild och skaka hand använder gärna detta ord, regionförstoring, i ett positivt sammanhang. Detta är förljuget. Hur kan det vara positivt att vi reser allt längre för att göra något så enkelt som att arbeta? Är det verkligen rimligt att lägga 2 timmar om dagen för att ta sig till jobbet? Att reglera arbetsplatsernas placering behöver inte innebära planekonomi utan kan göras genom näringslivssatsningar, och sättet Lomma, Vellinge, Höör och andra omgivande kommuner agerar på i sydvästra Skånes utveckling är oansvarigt och osolidariskt.

Av: Jonas Westin

3 kommentarer

Under regionförstoring, samhällsplanering, sovstad, vägar

Gentrifiering som tillväxtmotor

”Linköping är liksom en småstad, det märks inte att det är 140 000 som bor här.” Robert är från Göteborg och borde inte ha Stockholmskomplex åtminstone. Jana, från Kiruna, håller med: ”Det är som att studenterna bor i en egen stad”. Håller Linköping på att döda sig självt?

En kort titt på hur städer utvecklas på 2000-talet, på riktigt: (det är här ni ska rätta mig när jag har fel)
1. Smäll upp ett nytt, dyrt område. Gärna på schaktmassor eller industrimark. Kontrollerat i detaljplaner. ex: Bo01, Hammarby Sjöstad
2. Ett gammalt område utvecklas/tas över av täta brats (beroende på politisk tillhörighet), gentrifiering som det kallas. Ej kontrollerat i detaljplaner. ex: Möllevången, Södermalm.

(Eftersom det här är så politiserat använder jag två referenser, dels Niklas Claesson som skriver om Oslo, och dels Leandro Schclarek Mulinari som skriver om Malmö.)

Hur hänger det här ihop med Linköping? Sta’n vid Stångån har liksom problem: det är Sveriges femte största stad men ger intryck av att vara vilken småstad som helst. Samtidigt sker ingen utveckling enligt de två trender som föreslås ovan. Att smälla upp ett nytt och dyrt område låter sig göras nästan var som helst. I Linköpings fall handlar det om att någon framsynt kommunpolitiker bestämmer sig för att slakta lite allmän plats vid Stångån. Men får det studenter från Göteborg att stanna? Det verkar tyvärr inte finnas utrymme för utveckling enligt den andra trenden. Tannerfors är det mest tänkbara området, men verkar till stor del bestå av bostadsrätter. Åbylund ligger bra geografiskt, men förortsklossar har aldrig utgjort en bra grund för gentrifiering. Det är här planeringen kommer in.

Lägg märke till distinktionen som görs ovan: kontrollerat/ej kontrollerat i detaljplan. Gentrifiering är ett ord som mest används av vänsterinriktade människor, gärna i kombination med ”det är en del av den kapitalistiska logiken, att splittra arbetarklassen”. Men det kan lika gärna ses som en utvecklingsprocess. Ett verktyg som stadsplanerare kan använda. Hur kan vi göra om Tannerfors för att starta en gentrifieringsprocess som Linköping så desperat behöver för att få stadskärnan att växa? Hur kan Malmö bygga i nedan nämnda Norra Sorgenfri för att skapa en attraktiv brygga mellan stadskärna och förort? Genom att vända på perspektiven skapar vi utveckling! Se gentrifiering som 2000-talets anfallsvapen!

Av: Karl Westin

9 kommentarer

Under bostadsbrist, förtätning, Linköping, samhällsplanering, sovstad, The creative class

Farväl Falkenberg

Det byggs en ny järnvägssträckning med tillhörande station i utkanten av Falkenberg. Man vill låta tågen passera snabbare förbi mer perifera orter som Falkenberg, minska bullret samt öppna för annan markanvändning i city genom att spåren söder om gamla stationen bryts upp.

Frågan här är lite vem som varit drivande. Banverket i samarbete med SJ ser gärna att trafik på västkustbanan blir snabbare. När man nu utökar till dubbelspår kommer man att kunna belasta banan mer. Detta gör man lämpligen med fler X2000 eller motsvarande, som ändå inte stannar i Falkenberg. Så länge man får ut godstrafiken och snabbtågen ur centrum borde bullret minska till klart godtagbar nivå. Man borde samtidigt bygga vidare på idén att om Öresundstrafiken ska behålla sin mer lokaltrafiksbetonade karaktär som den har längre söderut (Skåne och Sjælland) krävs en centralt placerad station. Dessutom trafikerar öresundstågen mest dagtid, då bullret från omgivningen redan finns.

Men varför vill Falkenberg kommun lägga om all trafik? Hur benägna är de att frilägga mark i centrum? Visst, Falkenberg förväntas växa rätt rejält de kommande åren men varför ska då tåget få en mer perifer betydelse? Och visst, man ska tajma busstrafiken ut till det nya resecentret (som det så vackert får heta) med tågtidtabellen, men det är väl snarare en sak som är ett måste för varje kommun i vilket fall, inte något man kan använda som argument.

I detta gräver Falkenberg sin egen grav då passagerartrafiken försvinner från centrum och det blir relativt krångligt att ta sig ut till stationen. Färre bor nära stationen. Det hela liknar ett nyliberalt jippo för folk som ändå inte åker kollektivtrafik. Det blir svårare för folk att ta sig till stationen, centrum blir mer bostadsområde än en plats dit man har ärende.

Alltså, vettigt vore att dra gods och snabbtåg utanför orten men behålla järnvägsstation och befintligt spår i centrum. Bullret minskar, restiden minskar, men antalet resenärer minskar inte. Dessutom, vilket är en lika viktig poäng, kommer Falkenbergs centrum fortsätta vara en knutpunkt, en mötesplats för den som så vill, än ännu ett dammigt bostadsområde i sovande stad.

1 kommentar

Under Falkenberg, samhällsplanering, sovstad, tåg