Kategoriarkiv: Lund

Slutet

Staden Lund är inte stor; byggnaderna är låga. Om man ställer sig på ett cykelställ i centrum ser man nog halvvägs till Eslöv, tänker jag raljerande. Då var det bättre när jag från en balkong, några våningar över övriga hustak, tittade ut över Lund i mörker. Den alltför närbelägna gränsen till de omgivande åkrarna var försvunnen och utbytt mot en till synes ändlös horisont av gatlyktor och golvlampor. Om jag inte hade vetat bättre hade jag för en kort sekund tänkt att Malmö inte fanns; att Öresundsbron byggdes för 300 år sedan i syfte att förbinda Lunds två delar. I mörkret, från en balkong, blir platta städer stora och gränslösa.

Problemet är att städer nästan är lika gränslösa i dagsljus, fast på ett brutalare sätt. I Skåne, så väl som i andra flacka landskap, tillåts inte städer sluta. De ska byggas för expansion. Nyuppförda villaområden kan i de flesta fall räkna med att inom en 30-årsperiod tangeras av nya villaområden. Det måste vara en mardröm för arkitekter och landskapsarkitekter att utforma en stads periferi: ett möte med landsbygden där det saknas naturliga avgränsningar och där det i framtiden riskerar att istället bli ett möte med ett nytt område, förvillande likt det gamla.

Annehem i Lund, Kastanjegården i Malmö och Kopparhögarna i Landskrona är alla bostadsområden som verkar vänta på att slukas av sprawl-monstret, ett monster de själva en gång var. De utgör periferier i städer omgivna av till synes gränslösa åkerlandskap. Det enda som bryter av denna gränslöshet är stora transportleder, paradoxalt nog en av drivkrafterna bakom städers utbredning. Arkitekturen här ger intrycket av att det aldrig funnits en tanke på att dessa områden skulle fungera som visuella stadsgränser. De verkar vara byggda bort från centrum, inte mot landskapet.

Villaområden belägna i städers periferi marknadsförs ofta som naturnära, men om denna natur snart blir bebyggd är det svårt att tänka sig landsbygden som något annat än oexploaterad tomtmark. Sprawl-områden brukar främst kritiseras för sin brist på urbanitet; i själva verket är de också hemskt dåliga på att lyfta fram det rurala. Det är en otacksam uppgift, men gränsen mellan stad och landsbygd längtar efter sitt arkitektkontor. Det behövs en arkitektur som berättar var landsbygden börjar.

Av: David Lindelöw

(Tidigare publicerad i den utmärkta tidskriften 4ARK, som görs av arkitekturstudenter på Chalmers.)

6 kommentarer

Under Lund, Malmö, samhällsplanering, Uncategorized, urban sprawl

God(?) arkitektur del II

Busshållplatsen

Mer öststat än så här blir det nog inte i Lund. Busshållplatsen, som antagligen inte har använts på väldigt länge är nog byggd 70-talet, vilket jag gissar utifrån den extrema trafiksepareringen (staketet! staketet!).

Kraftledningar, asfalt genombruten av växter, ett tomt fält (till höger om bilden) som på andra sidan gränsar till en stor trafikled och köpcentrat Nova Lund. Det här stället har inte rörts på länge och kommer antagligen inte bli aktuellt för någon etablering förrän högspänningsledningen försvinner. Den vildvuxna grönskan, som inbjuder till otrygghet nattetid är rätt typisk för Lunds mer nedgångna ytterområden, det är likadant (om inte värre) på Norra Fäladen. Det finns ju inget positivt i något sådant men på något sätt har det alltid varit intressant med de platser som ”blir över”. (Jag har för mig att Erik Berg eller Bios Politikos skrev nåt bra om överblivna platser och hur deras värde ligger i att de kommer försvinna när som helst, säg till om nån kommer ihåg.)

Åk gärna dit och titta (busshållplatsen ligger på Gässlingavägen precis utanför skolan). Det brukar finnas liknande vägar runt alla 70-talsområden med SCAFT-planer. Jag vet att det finns på Linero (också Lund, längst ner i öster, mot Dalbyvägen) och hemma hos er i andra städer också om ni letar. Titta efter följande:

  • 60-/70-talsområde som ligger längst ut i tätorten eller gränsar till en barriär.
  • Plötsligt avbruten expansion (lade de ner Fabriken i början av 80-talet?)
  • En ringväg som ska gå runt hela bostadsområdet, men bostadsområdet ”fyller inte upp” hela ringvägen.

…så ska ni nog hitta något liknande.

Av: Jonas Westin

2 kommentarer

Under arkitektsmak, Lund, snålblåst

Betong (en mellandag)

Ok. Just nu har jag inget speciellt att framföra men jag tänkte bara dela med mig av några saker: Betongelit (eller iallafall delar av oss, se inlägget nedanför ;-)) gillar ju betong. Den allmänna åsikten man ofta stöter på är att betong är monotont och livlöst, jfr. ”betongförort”. Själv tycker jag att betong är ett snyggt och levande material med en fantastisk förmåga att variera sig med årstid och väder och att åldras på ett häftigt sätt. Därför häver jag upp en radda grejer du kanske inte visste att man kunde göra.

Starka i Kristianstad tillverkar bland annat prefabricerade betongelement. När jag besökte deras fabrik förra hösten hittade jag två fräscha nyheter som de utvecklat i samarbete med en lokal konstnär (som jag tyvärr glömt namnet på).

Tryckt betong

Bilden ovan visar en detalj av en ”soffa” i betong, där man tryckt på en tidning som ligger slängd i soffan. Mönstret ligger alltså i detta fall som färg utanpå betongen.

Etsad Betong

I det här fallet har man etsat mönstret med hjälp av retarderingsmedel och en stor schablon. Elementet (en vägg på ca 3×3 m) gjuts med den etsade sidan nedåt. Gjutformen har bestrukits med retarderingsmedel (se nedan) och sedan klätts in med en schablon där mönstret är utskuret. Retarderingsmedlet hindrar att betongen härdar där det är hål i schablonen, medan resten av elementet blir så pass starkt att väggen kan avformas. Sedan spolar man försiktigt bort betongen där retarderingsmedlet har verkat (bara några millimeter djupt) och mönstret träder fram. Mönstret är alltså etsat; ingen tryckfärg.

För ett tag sedan skrev Erik Berg om en liknande grej, som jag misstänker är gjord på samma sätt som etsningen ovan. Fast det här är ju ännu häftigare. Om allt går som planerat (?) kommer detta snart till en stad nära en del av er, say no more…

Slutligen: Sydsvenskan skriver om ljusgenomsläpplig betong. En viktig brasklapp dock: detta är inget att bygga hus av på våra breddgrader, även om tanken känns väldigt frestande. Oisolerad betong har isoleringsförmåga jämförbar med ett enkelglasfönster (Litracon skriver att man kan bygga in värmeisolering men något sådant projekt verkar inte vara genomfört).

Sydsvenskan har förresten en bostadskrönikör som efter den senaste byggskandalen i Skåne mest ägnar sig åt bredsidor mot modern husbyggnadsteknik. Man får erkänna att han har rätt i sak; att putsa på cellplast har visat sig vara en dålig idé. Man kan jämföra det med att måla med plastfärg: Om man skulle få ett helt tätt ytskikt och inte bygga in någon fukt skulle det fungera jättebra. Det är dock ungefär lika sannolikt som att Elvis landar i ett UFO på Turning Torso. Man får dock erkänna att byggnadsteknikens historia är full av missar, denna är absolut inte den första och antagligen inte den sista. Det enda man kunde önska sig för att undvika liknande händelser är väl fler fullskaleförsök från materialtillverkarnas sida; i detta fall är det nämligen frågan om en typlösning som  leverantörerna tillhandahållit.

Av: Jonas Westin

5 kommentarer

Under arkitektsmak, Lund, teknik

God arkitektur, del 1

I mitt Lundakvarter ligger tre höghus byggda i början av 1960-talet. Nio prefabbetonggrå våningar sträcker sig mot skyn och bildar fond i slutet av en stor gräsäng. Plötsligt en dag slår det mig att dessa tre hus passar djävligt bra just här. Arkitekten/byggherren har försökt minimera husens störning på landskapet i nord-sydlig riktning genom att parallellförskjuta husen i förhållande till varandra. Detta ger luftighet och en minskad störning för det omkringliggande, lägre byggda kvarteren. Husen är bara tre till antalet, två hade sett ensamt ut, fler hade utmanat den mänskliga skalan (!). Husen skiljer sig åt i detaljer som färg runt fönsterkarmar, ett hus har 1-luftsfönster medan ett annat har tvåluft. Detaljer som minskar monotomin men inte förvirrar helhetsintrycket. Ett bra exempel på hur höghus, om de planeras på ett vettigt sätt, kan passa in i en för övrigt lägre stadsbild. Jag tycker om de här husen.

Warholms väg 6, Lund

Av: Henrik Bertheden

Lämna en kommentar

Under arkitektur, livsmiljö, Lund