Bygger upp och river ner

Banverket tänker lägga ner ett antal kilometer lågtrafikerad järnväg under planperioden 2010 till 2019. Detta står i deras ”Järnvägens bidrag till samhällsutvecklingen, inriktningsunderlag 2010 – 2019”. De flesta av dessa kilometer utgörs enligt rapporten av gamla räler och dåliga sliprar som behövs bytas (kap 4.5). Förfallet går också snabbare pga att internationell trafik med högre boggitryck skakar sönder banvallarna snabbare.

Längre ner i rapporten kan man läsa om det ökade resandet på järnväg. I alla regioner ökar resandet. Ett högre spårtryck således och tågen kommer att få svårare att få plats. Ifall något händer blir det större följdeffekter än i nuläget.

Banverket satsar på nytt också. Europakorridoren ligger med i planerna och likaså Götalandsbanan. Fint så, men det lågtrafikerade då? Ifall något händer längs en sträckning skulle man kunna omdirigera en del trafik, åtminstone gods. Rustar man upp de gamla banvallarna kan godset företrädesvis gå där, med ökad plats på de persontrafikerade rutterna som följd, vilket i sin tur ger större marginaler ifall en försening sker (och det händer ju titt som tätt).

Varför vill banverket endast satsa på de sträckor som ger internationell publicitet? Jo, pengarna ska ju tas någonstans ifrån, det är ju oundvikligt. Men allt prat om levande landsbygd, nån gång ska väl det bli mer än ett spel för gallerierna.

Av: Karl Rüter

ICE ICE baby

Toppar med 275km/h förbi små städer och skogar på väg ner till Freiburg (!) från Köln. Det är fritt att åka ICE med InterRail och för 4 euro får man en platsbiljett. Extra tillägg för plats behöver man ofta inte, dessutom står det ovanför varje säte på vilken sträcka som stolen är reserverad. Varför fungerar inte det på Öresundstågen eller på något av de andra tågen i Sverige? På den köpta biljetten står förresten både den perrong som tåget avgår från och anländer till.

Medans jag funderar knaprar jag på en choklad, Qualität im Quadrat (quiz…) och dricker en ombordköpt kaffe som kostade way för mycket. Än värre var språkförbistringen som gjorde att serveringen tog växeln som dricks. Nåja, det var en stor mugg iallafall, 0,3 liter exakt, det står på muggen, ska inte SJ också vara lite mer exakta?

Ofta visar ICE-tågen bara hastigheten när det går fort, men ibland även under acceleration. Också det en liten funktion som åtminstone gör mig lite mer nöjd med resan. Mer info till passagerarna helt enkelt! Likt Sverker i PLUS muttrar jag något om ”för en trevligare resa” medans det svenska infosystemet åker i sin egna soppåse…

Av: Karl Rüter

Kommunen, vägen och miljökraven

En del kommuner vill bygga mycket väg, för väg är ju sånt som gör att man slipper stå så länge i den förbannade bilkön på morgonen. Att mer väg autogenererar mer trafik är inte alltid något man tycker är relevant nog för att arbeta om något man redan tänkt en vända på, fyrstegsprincipen är ibland långt borta. I en stad är det ofta respektive kommun som har hand om sitt egna vägnät, med undantag för en del huvudvägar. Alltså har vägverket begränsad möjlighet att komma med pekpinnar och krav.

När då kommunen ställer ut sin Dp, kan de förvänta sig överklagande om de gjort ett dåligt jobb (eller de stött sig med en rättshaverist eller vadsomhelst eg).
Länsstyrelsen kan höra av sig, de kan ha en hel del synpunkter. Om det är väg som ska byggas så kommer även Vägverket ha med saken att göra (PBL 11:1 och PBL 12:1). Dock får inte Vägverket lägga sig i andra saker än det som sägs i Pbl 12:1, nedan. Där nedan nämns inget om koldioxiden.

PBL 12:1 ser ut så här

1 § Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att
1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,
2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt,
3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs, eller
4. en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion. Lag (2007:1303).

PBL 11:1 säger bland annat att Lst ska samarbeta med berörda myndigheter och lyssna på vad de har att säga för att sen agera utifrån 12:1.

Alltså, om kommunen nu autogenererar alltför mycket trafik, till följd av att någon räknat fel, eller ålderdomligt synsätt, eller vad det nu kan vara, hur gör vi för att sätta stopp för eländet?

Svaret blir, tråkigt nog, att det gör vi inte!
För stora och onödiga koldioxidutsläpp är inte ett riksintresse enligt kap 3 el 4 MB.
Så länge det är inom en kommun kan inte pkt 2 heller komma ifråga.
Trean bygger på max- och minnivåer för olika ämnen, inte på att en struktur gör onödigt trafikarbete eller något sådant.
Hälsan i punkt fyra bygger dock inte på något så diffust som växthuseffekten, det ska vara mer i stil med farligt gods osv.

Alltså, det behövs en femte punkt i PBL 12:1. I den ska stå något i stil med att ”5. När förlegat tänkande gör att de tre första stegen i fyrstegsprincipen inte arbetas igenom i turordning, utan istället pang boom, berörd kommun bygger ny väg direkt, tänk då om istället.”

Av: Karl Rüter

Med tårna i vattnet

Miljödepartementet föreslår en lättning av standskydd i glesbygd samtidigt som det ska bli svårare med dispens i områden med högt exploateringstryck. Någonstans finns förhoppningen att om vi skapar ett mer kvalitativt boende på landsbygden så flyttar fler folk dit, även om det bara blir sommargäster. Oavsett skapar nya inflyttningen arbetstillfällen för ortsbefolkningen och både ortsbefolkning och sommargäster trivs nära sjöar.

Jag tror att det finns bra möjligheter i att exploatering kan ske närmare sjöarna i glesbygden, det är ju en stor kvalitet att kunna bo nära en sjö eller havet. Svårare har jag att förstå varför man ska slopa strandskyddet helt, om än bara kring vissa sjöar. Man kan ju kanske släppa det till en mindre bit från vattnet istället. Såvitt jag förstår vill man primärt ha utsikten. Att kunna doppa tårna i vattnet från altanen känns lite onödigt…

Melleruds kommun har agerat i ärendet. Då de inte fått svar från länsstyrelesen om dispens från strandskyddet kring Sunnanå hamn antog de att inget svar betyder klartecken och byggde ett gäng sjöbodar som fritidsbostäder. Vän av ordning påpekar kanske att sjöbodar inte är fritidshus. Här finns också annat att dra i. Men åtminstone, slopat strandskydd (om än på eget bevåg) ger ny attraktivitet för kommunen. Efterfrågan finns, man kan köpa sin bostadsrätt för 700 000, och det är för ynka 18 kvadrat.

Fast sen var det det här med grad av exploatering. Just Melleruds sjöbodar kan knappast vara en plats med lågt exploateringstryck med tanke på prisläget.

Det finns ett gäng problem med lättning av strandskyddet i lågexploaterade områden. Som synes ovan vill folk gärna exploatera där det redan finns ett tryck. Dessutom, om man börjar lätta på strandskyddet på en plats kommer den så småningom få ett högre exploateringstryck. Ska man då ändra tillbaka strandskyddsgränsen?

Kanske har man på Miljödepartementet mest funderat i banor kring ”det ensamma huset vid den lilla sjön”. Där en glad sommargäst med skogsmulletendenser gärna slår upp en liten sommarstuga. Men i själva verket är nog dessa exploateringar i fåtal jämtemot de som man vill bygga vid platser som i exemplet Mellerud.

Har Miljödepartementet en något idealiserad bild av exploatering i glesbygd?

Av: Karl Rüter

Premierad!

Sydsvenskan skriver i dagens Bil & Trafik om nyköpen av miljöbilar blivit så många att de avsatta pengarna till miljöbilspremien inte räcker till. Staten kommer att få skjuta till rejält med pengar för att det ska gå ihop.

Det kan knappast vara de 10 000 kronorna som gör att försäljningen av miljöbilar skjuter i höjden. Folk har fått upp ögonen för miljöproblemen, i någon mån. Varför inte avskaffa premien rakt av?

Mja, den ska ju ändå avskaffas vid årsskiftet 08/09, eller åtminstone omförhandlas. Orsaken sägs vara i artikeln att fler och fler småbilar passerar kraven för att få kalla sig miljöbil. Har Staten månne satt ribban för lågt? Föreningen Gröna bilister värnar föstås om premien, man kan fundera på varför.

Staten kommer i sina beräkningar lägga 1,4 miljarder på miljöpremien, istället för de 250 miljonerna som var idén från början. Varifrån kommer alla misslyckade miljösatsningar ifrån?

Jag skulle önska att Staten lade om de överskjutande 1,25 miljarderna till en vettigare satsning än att stuva folks plånböcker.

Av: Karl Rüter

Sick of Möllan

Gentrifieringsdebatten sover aldrig. Ständigt nytt bränsle på brasan. Historien går ungefär: Billigt och sjabbigt område, konstnärer och studenter flyttar dit. Det blir hippt, annat folk får upp ögonen och flyttar dit med sina bilar med barnstolar, matchande sovlakan och kaffelattemaskiner. End of story. Här slutar alltid debatten, sen är området fruset i sin miljö, när väl stadsdelens gentrifieringsprocess har nått så här långt, då dör den.

Men så enkelt är det väl ändå inte?

Varför slutar debatten här? Min gissning är att sen blir det tråkigt, konstärerna har ju flyttat vidare för länge sen… Man kan nästan se farbror Florida stå som närpolis och ropa ”Cirkulera, här finns inget att se”. Men jag menar att området fortsätter ju att förändras, alla bostadsområden gör det, hela tiden! Varför finns det ingen debatt om det?

Nu finns det, börjar här.

Av: Karl Rüter

Intet nytt under solen i Göteborgs stadsplanering

Ryktet om Göteborgs stads påstådda brist på visioner i arkitektur och stadsplanering har nu även nått hit till den tyska huvudstaden. Med några föreläsningar om Göteborgs historia i ryggen kan jag dock säga att jag är föga förvånad. Göteborg har en lång och stolt historia av pragmatism och brist på innovativ förmåga när det gäller stadsplanering.

När Göteborg vid början av 1620-talet skulle anläggas var målet att staden skulle fungera som en stark befästning och handelscentrum. Området kring var redan något av en holländsk koloni och holländarna hade dessutom erfarenhet av att bygga på rätt dålig sankmark så man tänkte: vi kör en kopia av Amsterdam så slipper vi massa besvär med nytänkande och utvecklingskostnader. Dessutom så är det bra för våra holländska handelsförbindelser. Praktiskt och pragmatiskt. Här var det så att säga inte resan som var målet.

400 år senare är resan i alla fall ett delmål genom hedervärda försök med ”Dialog Södra Älvstranden” för medborgarinflytande och demokrati. Det verkar dock som att man den här gången missade målet helt, ingen av de slutgiltiga förslagen för utbyggnad av området kring södra älvstranden verkar ha fallit medborgare eller byggnadsnämnd i smaken (som tur är, förslagen är hemska). De sistnämnda har så tagit tag i saken genom att skicka ett nytt arkitektlag föra att plagiera, just det, Amsterdam!

Mark Isitt förvånas och förfasas i artiklar i lokalpressen över att Göteborgs kommunalråd inte bryr sig om huruvida en byggnad saknar konstnärlig höjd och att det närmaste man kan komma en arkitektonisk vision för Göteborg är – tja, jag tycker ju här ska vara tryggt och säkert att bo och leva. Igen, och knappast förvånande, målet i centrum. Jag tycker i och för sig att tryggt och säkert låter fint men jag delar Isitts åsikt om att visionerna måste sträcka sig längre, det ska vara gött också.

Av: Malin Nilsson

Registrerad!

Insamlingen av uppgifter till lägenhetsregistret har startat. Om du är fastighetsägare till minst ett flerbostadshus och bor i någon av de tolv kommuner som är först ut ska du skyndsamt anmäla hur alla lägenheter i huset ser ut och vilken köksutrustning de har. Antal rum och lägenhetsnummer ska också med, eller mer exakt:

Lägenhetsregistret får innehålla
1. för bostadslägenhet uppgifter om
a) lägenhetsnummer,
b) antal rum,
c) kökstyp,
d) bostadsarea, och
e) lägenhetskategori,
2. för entré uppgifter om
a) belägenhetsadress, och
b) postnummer och postort,
3. för byggnad uppgifter om
a) byggnadsnummer,
b) byggnadstyp,
c) byggnadskategori,
d) nybyggnadsår,
e) ombyggnads- eller tillbyggnadsår,
f) värdeår, och
g) typ av taxeringsenhet,
4. för fastighet uppgifter om
a) fastighetsbeteckning,
b) län, och
c) fastighetsägarens juridiska form.

Lag (2006:378)

Hyresgästföreningen påpekar i en remiss från i somras att upplåtelseform och tillgänglighet (hiss på våningsplan, handikappanpassning osv) är två viktiga lägenhetsuppgifter som inte tas upp. Är det då något större problem? Ja, well, man har ju satt igång insamlandet. Man får kanske nöja sig med att önska sig en andra runda med kompletterande uppgifter.

Sen ser jag ett oändligt hav av GIS-applikationer framför mig.

Av: Karl Rüter

Villamattor och kommunslogans

En knippe nya regler har trätt i kraft i och med årskiftet som var. Fastighetsskatten slopas ju, istället fås en kommunal avgift. Alltså hamnar fastighetsavgiften direkt i kommunens kassa istället för att ta vägen om staten. De kommuner som får mindre pengar än tidigare erhåller mellanskillnaden från staten tills vidare.

Meningen är att kommunerna ska få se hur mycket pengar som kommer från fastighetsbeståndet på orten samt att genom detta få incitament att göra just sin kommun mer attraktiv för företagande och boende. Kan det resultera i fler innovativa slogans månne?

Jag tror att vi kan riskera mer tävlan om att få folk att dagpendla från sin kranskommun (om ens krans) till sitt arbete i regioncentrum. Istället för att kommunen satsar på egen hållbart utvecklad stad, är man noga med att påpeka hur nära det är till nästa, något större stad. Kampanjen Swooosch från Gävle är ett exempel.

Min farhåga är att vi kommer få en jippofierande PR-avdelning i varje kommun som vill sätta sitt Klondike av obebyggda villatomter på sverigekartan. Men en kommun är inte ett företag. Lägg pengarna på folk som bor i kommunen istället för reklam till andra.

Av: Karl Rüter

Alla lyor lika

Det är svårt att komma runt knölen att många människor är beredda att lägga extra pengar (svart) för att få tag i en hyresrätt i ett attraktivt läge. Pengar istället för tid i en hyreskö. Med utgångspunkt i att staden ska vara blandad, att stadens befolkning ska bo blandat, är problemet som uppstår något man kan lägga mycken funderande tid på.

När man sätter bruksvärdeshyra har man ett antal bostadskvalitéer som man ska normera ifrån. Man ska bedöma lägenheten utifrån standard, storlek, planlösning, reparationsstandard och ljudisolering. Man ska också bedöma ett antal kvalitéer som hiss, tvättstuga, god fastighetsservice, garage eller biluppställning, med mera. Vissa yttre faktorer som närhet till lekplats och husets allmänna läge har också betydelse för bruksvärdet. Lägesfaktorn har haft liten tyngd i den sammanlagda värderingen men folk i allmänhet har stor vilja att betala mycket för en lägenhet centralt, alltså uppstår problem.

För att undvika marknadsmisslyckandet med svart marknad har man i Malmö höjt lägesfaktorn något. I Malmö verkar det fungera mer eller mindre ok, men tex i Stockolm vore det dåligt.

Alltså, när man nu får problem med bruksvärdessystemet som i ovan nämnda städer kan man ändra sig med avseende på läget som i Malmö, eller låtsas som ingenting som i Stockholm, eller göra något annat, kanske.

Planlösningsfaktorn är intressant. Miljonprogrammen hade ofta bra planlösning medan sekelskifteslägeheten i centrum inte är det. Förändra faktorn?

En annan lösning är att köra gentrifieringsprocessen (Betongelit tidigare) för icke attraktiva områden. Gör dem attraktiva.

En tredje lösning kan vara att bygga tätare (Bios Politikos). Ett bättre alternativ vore nog ändå att plöja för gentrifiering. Det tar låång tid att bygga sig till en reell förändring.

Att enbart luta sig på en faktorförändring, vilken som helst, vore nog att vara alltför bekväm.

Av: Karl Rüter