“Det var en rätt schysst lägenhet, jag kunde fått den, men den låg i AG:s-huset på Värnhem.” När vi skulle flytta ifrån kollektivet på Skolgatan i Malmö, sa Hanna så om sin lägenhetsjakt. Vem kan älska en betongkoloss. Vem kan bo där?
Värnhemstorget: “12-story commie block”. Nej tack!
Designern John Thackara talar om “macroscopes”, ett verktyg användbart för designers för att se “vad det samlade resultatet av våra små handlingar blir”. Han menar att det ska hjälpa oss att se hur små ändringar i våra egna liv tillsammans utgör systemförändringar mot ett mer hållbart samhälle. Istället för att lägga en stor börda på våra egna axlar, ska vi genom att bära en liten börda lyfta något tungt tillsammans.
Ett macroscope? Där vi ser resultatet av våra samlade handlingar? Skulle inte det kunna likna, just det: “a 12-story commie block building”. Men där vill ju folk inte bo? Varför då? Ni som läst er nördlitteratur känner igen macroscopet från Liftarens guide till galaxen. I Vidgade Vyer Vortex får man se sig själv i förhållande till universum. Det är det enda vapnet som kan utplåna någons själ, att förstå sin egen litenhet i sammanhanget.
En rolig parentes i sammanhanget är att den tyske arkitekten Hevré Biele faktiskt lanserat projekt som går ut på att omvandla rivna Plattenbaus till villor. (Man räknar med att behöva riva 1,3 miljoner bostäder i Tyskland under de närmaste åren, i stort sett allt som planeras rivas är Plattenbau.) Idén är nog tilltalande både för miljövänner och för kärnfamiljens förkämpar. Tyvärr tycks det i skrivande stund som att bara ett av Bieles projekt blivit färdigställt. (se bilden längst ned på den här sidan). Jag har inte kunnat hitta någon information nyare än 2007. Om någon vet något om vad som hände med Hevré Biele och Conclus: kommentera!
Från socialistisk Plattenbau till kälkborgerlig nyfunkisvilla. Ett tecken i tiden.
Jag möter DJ:n/house-producenten Dan på färjan Gedser-Rostock. Han säger “jag åker inte till Prenzlauer Berg (i Berlin) längre. Alla där ser ut.. ser ut.. de ser ut som du!” Han pekar på mina svartbågade brillor och converse. Rättar till sina wayfarer-kopior och ler. Nej Dan vill inte heller se att han precis som alla andra i Berlin “jobbar som DJ”, har samma solglasögon, att han inte heller är något i något större sammanhang. Det är det som gör att staden kan vara så brutal. Staden är ett macroscope. Eller en vidgade-vyer-vortex. Och ingen människa betyder ju något i något större sammanhang. Barack Obama, påven, Michael Jackson, även de allra största kan bytas mot något bättre eller sämre, och de flesta av oss märker inte skillnaden. Det är inte i de stora sammanhangen vi hittar meningen. Det är därför vi behöver staden som ljuger för oss. Som säger att vi har en plats, och att vi är precis så unika som vi vill vara.
Av: Karl Westin
Betongelit 
Jag fastnade för en sak i länken ovan, ”macroscopeslänken” John Thackhara säger:
”So if you have people living closer to where they work, you can reduce the need for transportation. The Swedes, for example, have realized that you can reduce the transport requirements of the same movement of people and goods by huge amounts just by employing existing systems more cleverly”
var i sverige gör vi det? det låter som jobbmatchning vilket jag trodde det var de på köntinenten som klarade betydligt bättre än oss.
skön postning! och väldigt fint att återse vidgade vyer vortex igen.
Mm.. jag förstod inte riktigt heller vad han menade med Sverige. Han kanske tänkte typ på Hammarby Sjöstad och Västra Hamnen i Malmö, men där finns ju andra som är betydligt bättre på det? John Thackara är ju nån slags designfilosof och inte planerare, så man får väl förlåta honom.
Å andra sidan tror jag generellt att vi är bra på kollektivtrafik, det vet du bättre än jag? Men det finns ju andra städer som lokalt är bättre än våra ”spjutspetsar”.
Tack för upsen!
För mig som organiserad miljövän (i MJV) verkar det rena mardrömmen att ersätta flerfamiljshus med villor. Hur mycket mer bilåkande kommer inte detta att orsaka?
Jan! Jag håller helt med dig om det. Problemet är att vi på flera håll i världen ser att segregerade boendeformer med betongklossar i ena hörnet och villamattor i det andra inte är socialt hållbart. Det blir Sydafrika av alltihop med elstängsel och vakter på varje balkong.
Det jag ville säga i inlägget var egentligen att vi som människor har ett behov av att se både vår individualitet och vår grupptillhörighet. Min uppfattning är att Plattenbaus bidrar till att sudda ut känslan av individualitet, och jag tror det är därför boendeformen är så impopulär idag. Frågan för framtiden är väl egentligen: hur kan vi kombinera social och miljömässig hållbarhet?
Svar: traditionella städer. Täta, mångfunktionella. Svårt att göra, kanske, men man kan ju försöka på det gamla sättet – att erbjuda ett kontinuerligt gatu-och-kvartersmönster med tomter som hågade byggare får bygga vad de gitter på, så länge som det inte står i strid mot lagen.
Ping: Den tyska minoriteten, eller staden och individualiteten del 2 (100?) « Betongelit