Stadsliv III: Torg & tåg

Det här skrev arkitekten Leon Krier om torg:

Torget blir det ställe där människan ser sig själv som en individ med kulturellt och politiskt ansvar.

En fantastisk, men kanske en något för hoppfull, tanke om torg i en svensk, nutida kontext. Idag slängde jag mild yoghurt-paket i återvinningscentralen på Nobeltorget i Malmö, man kan åka skridskor på Stortorget och på Sergels torg i Stockholm finns det nog plats för ett Solo. Det är svårt att se det svenska torget som en plats där kollektivt liv sker, där olika människor faktiskt träffas – inte bara befinner sig på samma plats samtidigt. Det är långt från Kriers politiskt vitala torg.

Men det finns hopp. Det finns ett urbant rum i dagens regionaliserade områden, som många olika människor tillbringar mycket tid på – ofta en timme eller mer varje dag. Ja, jag syftar på tåg. Att kalla ett tåg för ett urbant rum är kanske lite väl out of the box, men det kan utgöra en sporre för framtidens kupédesigners. Hur kommer man vidare från den ängsliga, mysfula och likformiga resandemiljö vi idag färdas i? Man misslyckas med att bygga stadsmiljöer för spontana möten, då kan man väl försöka utforma andra miljöer för samma syfte, till en mycket lägre kostnad. Feministiskt initiativs valstugor i senaste riksdagsvalet var en billig, om än tillfällig, lösning för att bygga offentlighet. Den var arkitektritad, arkitektritad för politiska samtal. Kan Öresundstågen bli det? Kanske om man tänker om:

Tåget blir det ställe där människan ser sig själv som en individ med kulturellt och politiskt ansvar.

Av: David Lindelöw

Tidigare inlägg: Stadsliv I, Stadsliv II 

Advertisements

18 kommentarer

Filed under arkitektur, samhällsplanering, stadsliv, tåg, urbanitet

18 responses to “Stadsliv III: Torg & tåg

  1. Jonas

    Det är svårt att veta vad Leon Krier vill egentligen. Som ambassadör för nyurbanismen gör han väl ett bra jobb men samtidigt skjuter han ju dess trovärdighet i botten genom sättet han utformar sina enskilda byggnader på, som implicerar en reaktionär agenda och fiskande i grumliga vatten. För övrigt skulle jag vilja citera ett sms från författaren till ovanstående artikel:

    ”Klart du [åker öresundståg baklänges]. Du tillhör ju den kreativa klassen. För dig är tåget inte ett färdmedel, det är bara ännu ett urbant rum redo för spontana möten.”

  2. Kriers retrourbanism är lätt att kritisera, att rita medeltidsstad på uppdrag av Prinsen av Wales känns ju inte helt fresh. Men frågan är om Poundbury, eller Jakriborg här i Sverige, verkligen är så mycket sunkigare än ditt typiska radhusområde. Och år 2008 måste man nog börja fråga sig själv vad skillnaden egentligen är mellan funkiskitsch och 15-1800-talskitsch. Jag har svårt att dissa ngn estetik, alla är intressanta på sitt sätt. Personligen föredrar jag variation, blandning av stilar.

    Men det är planen som är det intressanta. Och där vinner nyurbanism (funktionsblandning / integrering) immer. Oavsett om bebyggelsen plankar Vitruvius eller Gropius.

  3. David Lindelöw

    Kände på mig att det skulle bli en diskussion om nyurbanism. Istället.

  4. @ david: sorry, men det blir lätt det när man nämner Krier (rött skynke för modernister). En naturlig utgångspunkt för din tågidé finns annars hos Oldenburg. Ett tåg skulle kunna vara en utmärkt ”tredje plats”. Ett tåg är ju, på ett annat sätt än ett torg, en kommersialiserad plats redan från början.

  5. David Lindelöw

    Oldenburg? Intressant.

    Jag förstod att Krier skulle starta en tråd. Jag intresserade mig dock mest för det fantastiska uttalandet om torg.

  6. Problemet med att göra kollektiva transportmedel till en tredje plats är förmodligen ”frivilligheten”. Man är inte lika fri att bara gå iväg och det gör att man är försiktigare med sociala kontakter. Vet ni om det gjorts någon undersökning av social interaktion/placering av sittplatser?Funkar ”konferensavdelningarna” längst bak på nya bussar, eller tycker folk bara att det är obehagligt? Resturangvagnar på tåg verkar funka bättre enligt min personliga erfarenhet.

  7. David Lindelöw

    Älska restaurangvagnen! Det verkar alltid som folk där är benägna att prata med människor de inte känner.

  8. @ david: hmm, kan det bero på ”frivilligheten”? Att man vet att man kan gå därifrån när man känner för det? Man kanske skulle haka på några restaurangvagnar (som ett demokratiprojekt)?

  9. David Lindelöw

    Jo, man behöver ju inte sitta mittemot varandra mellan …tja… Hässleholm och Flemingsberg och tvångsläsa Kupés intervju med valfri programledare. Det behövs fler restaurangvagnar i tågset ja. Kanske inte restaurangvagnar, utan snarare vagnar med sådan utformning – och en anledning att hänga där.

  10. På tjuvlyssnat.se finns det roliga spontana möten. Eller räknas det som ett möte om man tjuvlyssnar?

    Restaurangvagnen tycker jag inte är så jättesocial även om det är mer tillåtet att tilltala främlingar där än det är på tåget i övrigt. Då ska man respektera folks avskildhet osv.

  11. karlr

    Jag tror att SJ faktiskt har gått ett steg i torgets riktning när de satte in det nya biljettsystemet. Ingen vill betala platsbiljett och ur trängseln (ofta fullt längs västkusten) uppstår prat.

    Hade inte en del gamla intercityvagnar en mer social miljö, med större grupper och lite varierat (dvs ”vagnar med sådan utformning” som David syftar på)?

  12. Jo, B2 hade mer social miljö. De gick i trafik från 1998 till 2003. Kolla bild och ritning på inredningen:

    http://www.jarnvag.net/vagnguide/B2.asp

    Motsittning i grupper av fyra, sex och två, och med skiljeväggar och garderober lite här och var. Som ett vardagsrum, jättetrevliga tyckte jag!

  13. Jenny

    Jag tror inte man ska undervärdera torget som mötesplats bara för att människor inte pratar med främlingar på torg (jo, det är en form av möte även att tjuvlyssna). Jag tror det räcker ganska långt bara att se andra människor och deras beteenden. Om vi inte har det så kommer segregationerna, klyftorna och förståelsen för andra människor minska ännu mer. Men tåg är bra. Också.

  14. David Lindelöw

    Jenny har ju såklart rätt i att mer sekundär socialt kontakt också är av vikt. ”Livet mellem husene” var ju ett bevis på det.

  15. karlr

    kan inte du förklara det dära du a sist David, bevis alltså?

  16. David menar antagligen den sociala kontakt man har med andra människor, utan att man direkt oralt interagerar med dem.

    @erik sandblom: B2 ser ju skithärlig ut, varför går den inte i trafik längre? Åkte X52 idag och dessa tåg är också trevligt uppbyggda inuti, lite som ett vardagsrum där också (i alla fall i den förklädda pågatågsversionen)

  17. B2 byggdes om till B10 och fick fler sittplatser och tråkigare inredning. Man ökade från 69 platser till 85.
    http://www.jarnvag.net/vagnguide/B10.asp

    En annan vagn med vardagsrumsinredning är B9 som har en kupé med tio sittplatser mitt i vagnen. Jag gillar inte riktigt färgsättningen och det finns fler stolar i medsittning som jag tycker blir tristare. Fast det är ju en helt personlig preferens, om man vill sitta i medsittning eller motsittning.
    http://www.jarnvag.net/vagnguide/B9.asp

    Jag tycker B2 är trevligare jämfört med B9, trots att man faktiskt lyckats klämma in fler sittplatser i B2, 68 mot 69 platser.

  18. karlr

    roligt, det var B9 jag tänkte på när jag funderade. Så här i efterhand kan den kännas lite torftig kanske.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s