Rivnings-retrospektivt

Det sprängs, det tutas och skopas
runtom i gamla kvarter.
Det minsta staket ska slopas,
såvitt jag bedömer och ser.
En främling – skraltig och grånad,
planlöst jag driver omkring
i kvällningens bleka blånad
och tänker på många ting.

Jag mumlar någonting om en stad
som skilts från sin identitet.
Men då kommer en strindbergsrad
om luft och ljus – ja, ni vet.
Låt skopas alltså och rivas
må Lars och Stina få plats
att fröjdas, frodas och kivas
i punkthus och funkispalats

Var tid för det stora och ringa
bar olika tyngder och mått,
men högre än svalorna svinga
har aldrig en tornspira nått.
Vart jagar vi sen i vår droska?
När blinkar vår lykta stopp?
All världen skälver av brådska
som inför ett sprinterlopp.

Nils Ferlin, ”Det rivs…”,
ur Svenska Turistföreningens årsskrift, 1956

(En del av kvarteren kring Klara i Stockholm ska rivas – igen. Första gången skedde det knappast obemärkt, den här gången verkar det ske utan större debatt.)

Av: David Lindelöw

Annonser

6 kommentarer

Filed under arkitektur, bostadsbrist, samhällsplanering, Staden, stadsplanering, Stockholm

6 responses to “Rivnings-retrospektivt

  1. Fast den här gången finns det knappast några bevaransvärda byggnader som rivs. Det nya som byggs är inte perfekt, men det är iaf klart bättre..

  2. Vad jag menar är att byggnader som rivs – oavsett åsikten om deras form – alltid trots allt innehar en tidsstämpel. En tidsstämpel som jag tycker man ska använda (till skillnad från att bara bevara) istället för att bara riva och ersätta med något nytt tidstypiskt. Hellre då blanda – både funktion och stil/byggår.

  3. karlr

    så att det nya som byggs ser ut som det var byggt 1965? om det nu var byggt då?

    Alltså att stöpa i samma form som man gjorde vid tidigare epok, vad vinner man på det?

  4. David

    Karl:
    Nej, inte bygga nytt så att det ser ut som 1965. Utan använda befintliga byggnader från en epok.

  5. Stadsbyggaren

    Härliga rader
    Och jag kan hålla med om att det är lite för enkelt att bara riva allt bara för att det finns många av samma typ. Omvandling och utveckling är väl mer rimligt i så fall?

  6. Lasse

    Man måste ju se att olika platser i staden har olika förutsättningar. Klara är en del av Stockholms resande center och måste få utvecklas. Big money. Östermalm t.ex är ju en annan typ av stad. Dom husen lär ju aldrig hotas av någon slags stadsdynamik. Not so big money. Kvarnholmen är en tredje typ, där kan man utan större komplikationer bevara gamla fabriksbyggnader som får ny användning. Little money.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s