Pågående arkitektur

Dagens Sydnytt visade ett reportage om ett bitterljuvt jubileum. Det är 10 år sedan Rhoca Gil-skandalen i Hallandsåsen uppdagades – och över 15 år sedan som byggandet av tunneln inleddes. Vad som hände och vad som (inte) gjordes har dryftats in absurdum.

Jag noterade en intressant sak som sades i Sydnytts reportage: Det finns (såklart) barn i trakten som inte levde innan tunnelbygget påbörjades. För dem är Hallandsåstunneln som vilken industri som helst, den har ju alltid funnits där.

Kan man se ett pågående bygge som ett eget arkitektoniskt fenomen? I dagens urbana metropoler som är under ständig utveckling och omdaning rekonstrueras stadsbilden hela tiden – och i denna bild är konstruktionskranar ett lika naturligt inslag som caféer och rödljus. Att beskriva exempelvis Berlin och Beijing utan sina kranoraman är meningslöst.

Storstadsbor är nog vana vid att se byggplatser som byggnader. En bra diskussion om urban arkitektur börjar med denna devis.

Av: David Lindelöw

Advertisements

6 kommentarer

Filed under arkitektur, Banverket, livsmiljö, skyline, Staden, tåg

6 responses to “Pågående arkitektur

  1. Jonas

    Jag börjar känna att det där förbannade ”Entré Malmö”-bygget är en egen arkitektonisk happening, med 5-6 byggkranar och en gigantisk grop som det första man ser när man kommer till malmö med bussen från lund. Nåja, det är ganska häftigt så länge det bara är en gigantisk grop, spont och betongstomme.

  2. David Lindelöw

    Kraftverket som står söder om Jönköping vid E4:an var väldigt häftigt innan fasaden kom på.

  3. Du har kanske kommit en ny subkategori på spåren: byggplatsarkitekter. Organiseringen av byggplatsen är vad jag förstår redan en viktig del av ett arkitektuppdrag, men den estetiska gestaltningen av samma arbetsplats? Lika viktigt förstås.

    Det eviga bygget är en realitet inte minst när det gäller våra motorleder. När vägreperationer pågår istortsett hela tiden någonstans längs huvudlederna i storstäderna är det kanske läge att inse att det är ett permanent tillstånd och att kapaciteten/hastigheten aldrig kommer bli högre än de ständiga vägarbetena tillåter.

    Det är överhuvudtaget märkligt att vi så ofta bygger centrala infrastruktursystem utan reservredundanser. Skall man göra service i högspänningstunnlarna som förser stockholm med el så måste det ske medan elen är påslagen, det finns inga backupvägar, t ex.

    Förresten är väl Torsviksverket en helt fantastisk byggnad även med fasaden på? I synnerhet kvällstid. Fast visst kan även jag sakna lite av den råhet byggnaden hade när betonglådan stod helt exponerad

  4. Henrik

    En i sammanhanget intressant plats att besöka vore Egypten. Jag har tyvärr inte varit där själv, men vad jag förstått av folk som varit där så finns det skattemässiga incitament att inte bygga klart hus vilket leder till, framförallt i slumområden o dyl, att mängder av bygnader mer eller mindre permanent inte är färdigbyggda eller åtminstone ska ge sken av att inte vara det.

  5. Robert

    Förr fanns det skattelättnader i Thailand för icke färdig hus. Om ni var i Bangkok i mitten på 90-talet minns ni säkert hur många hus det fanns med armeringsjärn som stack upp genom huset.

    Detta problem löste man genom att sätta upp en tidsbegränsning för icke färdigställda hus. De hus som stått icke-färdigbyggda efter viss tid fick då betala skatt som ett färdigbyggt.

  6. Troligen är det här lite urbanromantiskt tram från min sida men just det som gör vissa storstäder till mycket spännande platser är väl just det att de aldrig blir eller kan bli färdiga. Ständigt byggs det, ständigt rivs det, dåliga stadsdelar gentrifieras och blir hippa, fina förorter förfaller. Det handlar alltså om något mer än att byggarbetsplatser och kranar utgör en viktig del av skylinen. Även de assicierade värden och värderingar som finns i en stad omvärderas och överlagras ständigt, men det är svårare att skriva om i guideböckerna.

    Vad tycker ni?
    Är Haussmanns plan över paris en symbol för förtryck eller ett skolboksexempel över hur en vacker och trevlig stad skall byggas?

    Möllan, är det en symbol för multikulti och vänsterkreativitet, eller ett tragiskt exempel på gentrifiering, kanske är det en rejäl arbetarstadsdel?

    Vad jag försöker säga är att de värden som finns vidhäftade vid en stad ständigt förändras, och således blir staden aldrig färdig. Berlin är en riktig favorit just för att den som stad verkligen uttrycker denna ofärdighet, både i sin fysiska form och i sin själ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s