Hjälp! Jag blir skolad av modernister

lecorbusier02.jpg
High Court i Chandigarh, Indien, ritad av Le Corbusier

Arkitektur är till stor del en subjektiv sak. Svensk standard, brandvägar och säkerhetsmått, javisst, men ingen kan egentligen peka på vad som är god respektive dålig arkitektur. Det försöks rätt mycket. Jakriborg (den nya hansastaden ute på den skånska åkern) har blivit utskälld av stora delar av arkitektkåren som exempel på dålig arkitektur eftersom den lånar sitt formspråk från en gammal tid (ett solklart modernist-no-no). Här finns dessutom en klyfta mellan arkitekter i allmänhet och allmänheten i allmänhet (något som Catharina Sternudds avhandling (SvDs artikel) från i våras behandlar).

Jag sitter och tänker på det där ofta, nu när jag utbildar mig till landskapsarkitekt. Det gnager i mig till och med. Jag tänker på att majoriteten av mina lärare fick sin utbildning i en tid då modernismen fortfarande sågs som den enda vägen att gå. Det enda acceptabla. Det är fel och fult att “kopiera” en äldre stil (att kopiera en befintlig verkar okej). Formen ska alltid utgå från funktionen. All ornamentik som inte är kopplad till funktion är löjlig.

Jag kanske är paranoid, men jag känner hur dessa värderingarna ligger och skvalpar i bakgrunden på hela arkitektkåren och lärarna på arkitektutbildningarna. Jag oroar mig för hur det påverkar mig. En vecka in på utbildningen svor jag på, efter att ha blivit överkörd av en “arkitektsanning” som berörde en i min mening oerhört subjektiv sak, att aldrig låta mig formas in i ledet. Nu, två år senare, vet jag inte om jag lyckats eller ej. Hur kan jag veta att jag ritar “bra” arkitektur? Hur kan jag veta att jag inte ritar som jag gör för att jag skolats till en arkitektsmak?

Jag frågar mig om vi har tappat något. FINNS det verkligen inga sanningar om arkitektur? Under antiken, renässansen, genom hela historien har det funnits klassiska proportioner och gyllene snitt. Vart har de tagit vägen? Jag vill lära mig de klassiska proportionerna! Jag vill veta vad de lärde sig under de där tusentals åren! Jag vill veta vad modernisterna ville sudda ut. Bara så att jag kan ta ställning till dem, pröva dem.

Det enda som tröstar mig är att arkitekturen också är dynamisk och följer samhällets förändrade behov, om än långsamt. Det är inte för inte som vi pratar om förtätning i en tid av växthuseffekt och fetma – precis som modernismen kom till i en tid då tuberkulos och trångboddhet istället var de stora hoten mot folkhälsan. Arkitekturen påverkas också av nya uppfinningar – för modernismen gav automobilen och armerad betong nya möjligheter. (Läs Olle Svedbergs “Planerarnas århundrade” för att förstå varför modernismen kom till.)

Ibland kan jag sakna det stora och visionära, något att luta mig mot, om det så är modernismen eller de gamla antika proportionerna. Men då brukar jag tänka tillbaka på vad min klasskamrat Fredrik sa en gång: “När man tror att man har hela sanningen om vad god arkitektur och stadsplanering är, kan man vara säker på att man är riktigt ute och cyklar.”

Av: Jenny Åkesson

Annonser

15 kommentarer

Filed under arkitektsmak, arkitektur, arkitektutbildning, modernism

15 responses to “Hjälp! Jag blir skolad av modernister

  1. Intressant att få en rapport ”inifrån”. Men förhållandet mellan den traditionella byggkonsten och modernismen är kanske snarare dialektisk än dualistisk, vilket just Le Corbusier är ett exempel på (jfr Modular-tanken). Sättet att underkasta stadsplaneringen abstrakta arkitektoniska teorier är ju också gemensamt.

  2. Jonas

    Helt ovetenskapligt men ändå: arkitektur är som jazz – man m.å.s.t.e vara modern. Och ja, jag menar att jag tycker det. Att rita 1800-talshus är som gubbar som lirar tradjazz; trevligt tycker många, men det finns inga ifrågasättanden, inget utmanande av lyssnarens/betraktarens tankar i det. Jag tycker faktiskt att det här handlar om större saker än att det ska vara ”trevligt”. Många gillar också skitiga, ”hårda” platser som t ex Norra Grängesbergsgatan i Malmö just för att mijön uttrycker och bearbetar de mångfacetterade känslor man bearbetar inom sig. Man kan vända sig mot polisstats-estetiken i modernismen men det är inte vad den har inneburit i praktiken.

  3. Jenny

    Jonas: nej, jag håller inte med dig. Hur ser ett samhälle ut där de ”bättre vetande” (arkitekterna) totalt kör över folks åsikter? Där vi bygger platser som ska vara folks livsmiljöer för tiotals och kanske hundratals år framöver som väldigt få vill ha. Det klart att allmänheten inte kan bestämma allt, men att helt skita i dem man bygger för tycker jag är att sätta sig på skyhöga hästar (eller folket på för låga).

  4. Jenny

    Johannes: Jo, det är mycket det jag upplever med modernismen, att ideologin till stor del handlade om en reaktion mot något annat, närmast löjligt mycket ibland. Jag tror att en ideologi där visionen driver på mer än avskyn mot det gamla har större möjlighet att resultera i något bra. Så det är väl det som är utmaningen, för mig. Att skapa något med mer substans än en simpel reaktion mot modernismen.

  5. Jonas

    Jenny: Hur mycket brydde man sig överhuvudtaget om människorna före modernismen? Nä, antingen var gyllene snittet viktigare eller så byggde man hus som inte gick att bo i under de närmaste 3-4 åren efter att de var färdigbyggda. Jag tror att man ofta uppskattar just att miljöerna är ”gamla” och har hunnit slipas av mot dess innevånare, diversifierats av tiden (hus har rivits, byggts om osv). Annars är du välkommen förbi mig för att titta på hur det blir när man försöker bygga gammaldags. Grannhusen ser ut som stryk.

    för övrigt: Läs gärna Johannes 2 första meningar: http://biospolitikos.blogspot.com/2007/08/stadspolitik.html

  6. Jenny

    Jag menar inte att bara modernismen var dålig på att ta hänsyn till folkets åsikter. Jag vände mig i min förra kommentar mot att DU verkade tycka att man inte behövde ta hänsyn till folkets åsikter.

    För att göra det klart: mitt mål är inte att bygga gamla 1800-talsmiljöer. Jag tycker bara det är synd när det känns som om de modernister som ville sudda ut historien till viss del har lyckats. Jag vill lära mig mer om de gamla metoderna och verktygen, också. För att ha maximalt med kunskap och verktyg att skapa det bästa utifrån dagens behov och smak, inte för att återskapa en annan tid.

    Och ja, vissa av dina grannhus ser ut som stryk.

  7. grrr

    Jag är en av dem ni bygger för – en vanlig medborgare. Jag blir glad av Jennys inlägg och tycker att hon tänker sunt. Man måste väl ändå i backspegeln se att modernismen inte var någon utopisk lösning för människor att leva i. Modernismen är ju, som sprungen ur socialismen, en ideologi som har blivit mer intresserad av att ta avstånd från det gamla än av att tillgodose den enskilda människans verkliga behov. Och blir det diskrepans mellan människors åsikter och ideologin, då är det ideologin som gäller.

    Dessutom tycker jag att modernismen är den befäng, då man å ena sidan har avskaffat subjektiva värdebegrepp (eftersom allt anses sitta i betraktarens ögon) och å andra sidan diskvalificerar allt som inte följer modernismens stränga och smala formspråk.

    Vad gäller formspråk är det ju dessutom konstnärligt väldigt konstigt att begränsa sina egna uttryck genom att tabubelägga äldre uttryck. Historien har ju en tendens att bli allt längre, och ju fler uttryck som används, desto färre finns i så fall kvar att laborera med i framtiden. Det blir synd om nästa århundrades arkitekter. Det är som med jazz. När inte de självklara uttrycken längre finns kvar, får man ta till allt mer krystade, tills man till slut hamnar i en återvändsgränd där bara ett fåtal teoretiker diggar medan ”folket” för länge sedan hittat andra, mer livfulla uttryckssätt.

    Och en fråga till: Varför ska arkitekterna få ha den friheten att ”utmana” de miljöer som vanliga människor ska bo och vistas i? Vem har givit dem den friheten? Om någon påstår att arkitektur främst skulle handla om att utmana, då vill jag utmana den föreställningen. Miljön vi vistas i borde inte vara en lekplats för en kollektivistiskt skolad, självutnämnd ”elit” att mäta sina egon i, utan platser där vanligt folk ska trivas (oj ett sånt hemskt ord) i generationer. Jag hoppas att vi kan se en mer ödmjuk inställning till arkitektrollen hos kommande arkitektkullar. Om det är utmaningar som behövs är det i vår tid modernismen som behöver utmanas.

  8. @ jonas: om arkitektur är frusen musik så är nog problemet (som grrr påpekar) att modern arkitektur är just… modern jazz. Och tänk om man bara spelade freeform-jazz överallt, vilken fruktansvärd mardröm.

    @ jenny: Håller med dig. Men det är viktigt att inse att modernismen inte innebär en enkel antites mot traditionen. Corbu exv. laborerade ju också med ett ”gyllene snitt” och det finns en anledning till att han ständigt lovebombade Pantheon.

    @ grr: jag förmodar att du inte menar ”subjektiva värdebegrepp” utan objektiva. I så fall har du verkligen en poäng. Det där med modernism/socialism håller dock inte. I övrigt kan jag sympatisera med din inställning, att arkitekturens etiska dimension är viktigare än den estetiska.

  9. grr

    Tack, Johannes, ”objektiva” menar jag förstås.

    Vad menar du med att det där om modernism/socialism inte håller?

  10. 1. Om man menar ”modernism” som stilbegrepp, kan man lika gärna säga att det var (den protofascistiska) futurismen som skapade den. Men jag menar nog att det är orimligt att säga att den eller den ismen skapade modernismen, världen är lite mer komplicerad än så.

    2. Att modernismen (eller socialismen) skulle ignorera folks ”verkliga behov” är ju helt enkelt inte sant. (Läs ”acceptera” tex.) Sedan kan man förstås tycka att analysen är fel, men det är ju en annan sak.

    peace out

  11. grrr

    Intressant diskussion som egentligen kräver mycket mer utrymme, men jag ska försöka att bemöta detta så kort jag kan:
    1. Futurismen är sprungen ur modernismen. Jag tror att du också kan din historia om vilka radikala tankar som föregick modernismen; tankar som tedde sig naturliga i sammanhanget men som i sin reformiver slängde ut lite väl mycket av barnet med badvattnet – både inom arkitektur och inom andra områden (tycker jag i alla fall).
    2. Det är förstås en generalisering. Socialism och planekonomi har förstås sin utgångspunkt i en omsorg om människan. Men trots syftet har det ju gång efter annan visat att planerna inte fungerar i verkligheten. Den socialism som överlevt har tvingats att anpassa sig till verkligheten, dvs till de förhatliga marknadskrafterna, som ju egentligen bara är ett spegling av människors aggregerade val vid givna situationer. Det går ju inte att komma ifrån att de socialistiska stater som fortfarande inte gjort den anpassningen, som hellre lever efter sina socialistiska teorier, i slutändan lyckas ta betydligt mindre hänsyn till den enskilda individen än vad ett mer marknadsanpassat system gör. Likaså menar jag att den som älskar sin modernistiska teori för mycket (som ju till naturen är sträng och otillåtande), missar att se den lilla människans behov.
    (Men nu börjar debatten glida iväg lite mycket från ursprungsämnet kanske!)

    Over and out

  12. Jonas

    @Johannes: ”tänk om det hade spelats frijazz överallt…” Det hade väl varit fett? 😉

    @alla: Var snälla och gör skillnad mellan modernitet och modernism. Varför tror ni att allt skulle bli bättre om vi gick bakåt? Det går inte att komma ifrån att ALLA planeringsparadigm idag HAR sociala/ekonomiska/stadsutvecklingsmässiga avsikter. Så även New Urbanism, och på så sätt står ingen av dem i ren motsats till modernismen på annat än ytliga plan; de är produkter av den.

    Som sagt: Jag tror att folk gillar äldre miljöer av just den anledningen att de är äldre och har slipats av och bearbetats mot tiden. Analogt med att ”vanligt” folk börjar ha stuprörsjeans när hipsters har burit dem i 3 år.
    Och dessutom: tro aldrig att förmodernistiska planerare och arkitekter hade några slags ”goda avsikter” gentemot individen och mänskligheten.

    @Jenny: jag drar mig till minnes att jag faktiskt i somras (via mitt jobb) hörde talas om en postmodernistisk falang ute på Alnarp.

    med detta tackar även jag för mig i denna debatt.

  13. Pingback: Här dör modernismen « Betongelit

  14. @Jenny

    Jag gläds över att läsa dina tankar och höra hur du resonerar. Tänka sig, en arkitekt som inte lydigt följer strömmen! Det finns hopp 🙂

    Hoppas du behåller denna drivkraft och fullföljer dina önskningar om att lära dig hantverket från grunden. Jag önskar att flera tänkte som du. Hoppas att du har sett intervjun med den tyske stjärnarkitekten och arkitekturprofessorn Jan Kollhoff på Axess tv. Har du det inte så hittar du en länk på min stadsmiljöblogg – http://operationkarlstad.wordpress.com/

    Sök på Kollhoff. Här har du en högt ansedd och internationellt flitigt anlitad arkitekt som resonerar precis som du. En dominerande del av folket på gatan gör det dessutom också, vilket arkitekten Catarina Sternudd visade i sin nyligen publicerade doktorsavhandling.

    Stort lycka till med ditt fortsatta värv! Stå på dig! Och varmt välkommen att läsa och kommentera på min Stadsmiljöblogg, där jag bland annat för detta ämne på tal. Där skulle din röst vara välgörande 🙂

    Mvh,

    Peter från Karlstad

  15. Pingback: Arkitekternas bristande kunskap i klassisk arkitektur agerar bromskloss för den nya stadens utveckling. Kan det vara så? « Tankar om staden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s