Ett fall och en lösning

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har delvis som uppgift att granska Väg- och Banverkets arbete. SIKAS:s kritik av Vägverkets utredning om Förbifart Stockholm är lyckligtvis svidande och kompromisslös – i kontrast till landshövdings Per Unckels vädrande av sina åsikter i ETC.

En av SIKA:s centrala invändningar är hur Vägverket ser på sin egen fyrstegsprincip, som säger att man vid transportplanering ska överväga andra lösningar än nybyggnation:

”Det initiala och också det viktigaste steget i en planeringsprocess i
transportsektorn, och naturligtvis också generellt, torde vara att identifiera och
definiera själva problemet som ska lösas. Det må låta självklart, men SIKA har
konstaterat att det finns många exempel i just transportplanering på när
utgångspunkten utgörs av själva åtgärdsförslaget (t ex ”en bro”) snarare än det
ursprungliga problemet (”en bättre fungerande arbetsmarknad”).”

Man bestämmer sig alltså (i fallet Förbifart Stockholm) för att bygga en väg innan man undersökt möjligheterna att lösa problemet på annat sätt. Vägen blir ett mål och inte ett medel. Jag tänker på Turning Torso i Malmö, som är mer än en snurrig byggnad med 80-talsfasad. All uppmärksamhet kring Malmö och alla debattartiklar om Stadens roll som Torson har gett betyder mer än dess svindyra hyresrätter. Detta är typiskt för så kallad flagship-arkitektur, byggnaden är ett medel och inte ett mål i sig.

Det är kanske lite tragiskt att se Förbifart Stockholm som flagship-arkitektur, men hellre det än som Vägverkets universallösning.

Av: David Lindelöw

Betongelit har tidigare skrivit om Förbifart Stockholm och SIKA:s envishet.

Advertisements

4 kommentarer

Filed under Förbifart Stockholm, samhällsplanering, trafik, vägar, Vägverket

4 responses to “Ett fall och en lösning

  1. D.M.

    Tyvärr drivs regionala avdelningarna inom både Banverket och Vägverket av storskaliga megalomanilösningar som prioriterar mastodontbyggen i pyttekommuner som Ekerö. Citybanan är ännu ett i raden av dåliga storskaliga projekt då den endast är byggd för ett transportslag (pendeltåg) och dels håller på att spränga 20-miljardersvallen från en projekterad kostnad på 7,5 miljarder. Mitt förslag är att skrota förbifart Stockholm alternativt byggd den ovan jord istället för tunnlar som ska gå under åkrar så priset sjunker till ett par miljarder samt skrota Citybanan, som ersätts av det tredje spåret och en utbyggd Stockholms Södra station som blir slutstation för fjärrtrafik mot södern plus tunnelanslutningar til t-banenätets linjer..

  2. Pingback: V-programmet (sätt in fyndig rubrik här) « Betongelit

  3. Alfabeta

    ”och dels håller på att spränga 20-miljardersvallen från en projekterad kostnad på 7,5 miljarder.”

    Har du källa på ditt påstående?

  4. Jonas

    Ab: Både enligt banverket själva och deras kritiker började det på runt 6 miljarder och ligger nu på 14-16 miljarder.

    För övrigt vet jag inte om det är fel att bygga en tunnel för bara pendeltåg; i trafiktäta spår har de mest frekventa tågen prioritet, så t ex går öresunds- och pågatågen först när de närmar sig malmö/lund, medan X2000 prioriteras lågt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s