Reclaim the streets

Malmö, som ju tydligen är en av de grönaste städerna i världen, har också de bredaste bilvägarna på den här sidan, tja, Strasse des 17. juni. Amiralsgatan, Nobelvägen, Föreningsgatan och ett antal andra är alla boulevarder som blivit flerfiliga rallybanor.

Reclaim the streets-rörelsen må ha använt diskutabla metoder, men deras vilja att omvärdera hur vi använder vårt befintliga gaturum torde vara ännu aktuellare än under gatufesternas storhetstid. En annan storhetstid var den då Malmös enorma gatubredd innehöll spårvagnstrafik, då, sisådär 40 år sedan.

Folkpartiets idé om en tunnelbana i Malmö var nog trots allt för far out, men gav lyckligtvis en (kort) diskussion om stadens framtida kollektivtrafik (till exempel här). Att spårvagnstrafik har miljö- och kapacitetsmässiga fördelar står väl klart, men spårbyggande i befintlig gatumiljö tar också tillbaka lite av det som bilismen stal. En minskning av antalet filer från dagens 135 till kanske två (eller noll) på vissa gator skulle vara den största förbättringen av Malmös stadsmiljö sen operan byggdes. Det vore också urbanpolitik av radikalaste sort.

Jag var inte född för 40 år sedan, jag bodde verkligen inte i Malmö, men jag saknar den blåa linjen varje dag.

Av: David Lindelöw

Advertisements

5 kommentarer

Filed under livsmiljö, Malmö, spårvagn, stadsplanering, trafik, vägar

5 responses to “Reclaim the streets

  1. karlr

    De breda vägarna öppnar ju för underbara möjligheter att gräva ner trafikskilda spår i befnintligt vägnät.

    Första sträckningen mellan centrum o b001, förbi en pendlarparkering till deras bostäder, så vi kan avhjälpa deras PnormsProblem…

  2. Håller verkligen med dig! Spårvagn är (minus cykel) det enda verkligt civiliserade fortskaffningsmedlet (jag bor iofs i GBG så jag är partisk).

  3. Jensa

    Står det verkligen så klart att spårbunden trafik har stora miljömässiga fördelar? Tåget har det gentemot bilen för att det är kollektivt samt lägre markfriktion än buss, men buss mot spårvagn? Vid låga farter bör däckens högre friktion mot marken spela en mindre roll. Att sedan somliga tror att bara för spårvagnar drivs av el är allt frid och fröjd är ju löjligt. Problemet idag är att all energi som framställs i stora mängder påverkar vår miljö negativt, el är inget undantag på något sett. Hade man bestämt sig för att driva bussar på el idag hade det snart gått att ordna med bränsleceller, men var i ligger vinsten? Energi ska fram på ett eller annat sätt, mer åtgång av el innebär i dagsläget mer kärnkraft eller kolkraft. Vattenkraften är redan ordentligt exploaterad och sol och vind har ingen inverkan i praktiken ännu. En vinst är visserligen att man slipper ha utsläppen i staden utan kan producera energin någonannanstans. Bra lokalt möjligen, men på sikt och på ett globalare plan löser det ingenting.
    I de flesta svenska städer är luftföroreningar inget primärt problem och är den dålig i Malmö är nog Köpenhamn och danskarns kolkraft den största boven. Mitt önskemål är bussfiler, snabbare kollektivtrafik motiverar folk att åka den och mindre energiåtgång i bilköer för bussen. Bör vara enklare än att bygga spårvagnsnät!

  4. David Lindelöw

    Högprioriterad busstrafik är en bra lösning. Dock är spårvagnar (även om de går på smutsig el) en energieffektivare lösning (och kapacitetsmässigt bättre).

    Sen har finns ju detta faktum: Jag tycker inte om bussar så värst mycket.

  5. Pingback: När Dockan rörde på sig « Betongelit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s